Göran Söllscher sammanfattade konserten på förhand med att den "går från 0 till 100". Det låg något i det även om det kan låta som att han förringade sin egen insats. Men det stillsamma stycke av Arvo Pärt, "Für Alina", han startade med var förvisso långt från den bombastiska avslutning som kom ett par timmar senare. Hans svala och eleganta spelstil var som bäst i efterföljande "Wermelandiana" där kompositören Per-Olof Johansson lekt med bland annat "Ack Värmeland du sköna".
Söllschers tour de force denna kväll var annars den spanske kompositören Joaquin Rodrigos "Fantasia para un Gentilhombre", skrivet ursprungligen för Andres Segovia. Söllscher axlade den manteln utan vidare, och levde väl upp till den gentleman som verket porträtterar. Han har en utsökt ton i instrumentet och ser ut att smeksamt leka fram tonerna. Som backning hade han Orquesta Sinfónica de la Region de Murcia, dirigerad av César Álvares och förstärkt med en svensk blåssektion.
Verket lever inte riktigt upp till Rodrigos mästerverk "Concierto de Aranjuez", men har förstås sina fina partier och mångat vackra passager.
Efter paus spelade den unga Mercedes Luján ett par flamencos med slagverkaren Miguel Angelo Orengo. De hade den spanska glöd man förväntar sig och hon har framtiden för sig.
Glöden var dock en mild västanfläkt mot resten av konserten. Orquesta Sinfónica de la Region de Murcia återvände, förstärkta med kompositören och gitarristen Carlos Piñjana, en kraftstation på elektriska urladdningar. Här var verkligen konserten uppe i de utlovade hundra, förmodligen en bra bit över gällande hastighetsbegränsningar.
Piñjanas musik finns i gränslandet mellan flamencon och populärmusiken. I programbladet stod ett namn på en dansare nämnt, men av det blev det inget tyvärr. Däremot hade gärna musiken fått framföras på en plats där publiken kunnat få röra sig lite mer än vad en stor konsertlokal tillåter. det var nämligen oemotståndligt rytmiskt medryckande.
Piñjana själv är en virtuos som kramade det mest ur sin gitarr. Lite extra energi blev det också när handklapparen Agustin Garnes brast ut i sång ett par gånger. Publiken reste sig mangrant i bänkarna efter avslutning och belönades med ytterligare en urladdning. I kombination med det milda höstvädret utanför blev man utan vidare placerad i Spanien.