Roman
Peter Magnusson
Exit Nils
Norstedts
Det är inget ovanligt i dag att kändisar vill (och får) pröva sin talang på olika konstnärliga områden, med varierande framgång. Men komikern Peter Magnusson har uppenbarligen tagit uppgiften att skriva roman på allvar, så mycket står snart klart.
Visst går det att hitta invändningar mot "Exit Nils", men boken är genomarbetad både till komposition och språk. Peter Magnusson skriver heller inte så illa, ibland omsorgsfullt och lite underfundigt. Men den som väntar sig någon komik blir besviken.
Berättelsen om finanskillen Nils som blir av med jobbet och springer på den osympatiska 91-åriga granntanten Ingeborg som är på väg att testamentera sin enorma förmögenhet till en nazistorganisation, ger kanske associationer till Jonas Jonasson och "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", men Peter Magnussons berättelse är inte lika rolig. Avsikten är främst att skapa spänning och visst blir det hyfsat underhållande. Magnussons försök att diskutera samvete och moral funkar sämre.
Ibland är Peter Magnusson övertydlig och som läsare känner jag mig en smula klappad på huvudet. Trovärdigheten växer heller inte av karaktärer som mest känns som arketyper. Den populära och framgångsrika killen, den ensamme och misslyckade. Ju längre intrigen löper desto svårare blir det att tro på den. Vad jag tar med mig efter läsning blir en del dramaturgiska fullträffar, samt ett språk som här och var är både rappt och välformulerat.