Poesi/Essä
Isabella Nilsson
Tomhet och ömhet
Ellerströms förlag
Åh, vad bra hon är, Isabella Nilsson, när hon hänger ut sitt krossade, förkrossade hjärta till beskådan och klappar till kåta kulturknuttar som ingenting förstått av kärlekens väsen. I 100 komprimerade texter tar hon i boken "Tomhet och ömhet" upp två huvudteman, den skrivande människans navigerande mellan ensamhet och gemenskap samt kärlekens och förälskelsens roll när människan slåss mot världens vishetsläror som enhälligt hävdar att allt är bara "idel tomhet".
Kärleken är för Isabella Nilsson en drabbande kraft som "tvingande och oavvislig" ingriper i våra liv, oavsett vad vi vill, medan förälskelsen beskrivs som en låtsaslek som vuxna leker för att uthärda livets tyngd. Samtidigt som Det fria valet och Verklighetens beskaffenhet analyseras får man boken igenom följa huvudpersonen i hennes roll som hemlig älskarinna. Som av en slump delar hon namn och födelsedatum med författaren. Hennes förtvivlan, hennes ironiska klacksparkar mot sig själv, hennes längtan efter barn likaväl som hennes fasa för att få sin frihet beskuren av en bebis får sidorna att vibrera. Och det hon och hennes litterära älskare ägnar sig åt, får man veta, är inte kärlek utan att få till en hyfsad kärleksberättelse.
Bokens litterära referenser är legio. Rör vid ens hjärta gör passusen där den misshandlade och tillintetgjorda huvudpersonen får sin värld återupprättad av Inger Christensens trösterika bok "Alfabet". Och mitt i alltihop finns löjet, inte minst i kortdikter som "Kyssen": "Detta vårt orala samkväm/ vore dock betjänt av tandkräm."