Med bara en gnutta fantasi gick det lätt att föreställa sig att man var på en exklusiv jazzklubb i New York på mitten av 60-talet när Ravi Coltrane Quartet framträdde på Katalin. Det var bara att föreställa sig att det förbipasserande Upptåget, som kunde ses i gatljuset utanför, var tunnelbanan ovan jord. Det var bara en tjock tobaksrök som fattades. Så här är Katalin som bäst, en intim men ändå internationell känsla.
Inte minst bidrog då förstås kvällen gäster, Ravi Coltrane Quartet, till den beskrivna stämningen. Fascinerande förstås, lite långsökt, men ändå, att där stod livs levande dna från en av världens största jazzgiganter, John Coltrane. Och sonen Ravi har dessutom påbrå från mamma Alice, en av låtarna han spelade var en specialskriven låt till henne av Charlie Haden.
Saxofonisten Ravi Coltranes musik hade passat bra in på den storhetstid för jazzen som mitten av 60-talet var. Han har en stor bredd, från frijazz á la Ornette Coleman till softad balladjazz. Tonen i hans lurar visade hela registret, från smekande till bitsk aggressiv.
Med sig hade han också ett suveränt band där den stora trumslagaren med det lilla trumsetet, Johnathan Blake, snabbt blev en publikfavorit. Tillsammans med pianisten David Virelles och basisten Dezron Douglas hade hela gruppen en imponerande samspelthet och lyhördhet, som en organisk maskin. Ljudbilden förändrades på någon sekund från fullt ös till tassande närvaro. Det här var hur bra som helst.
Uppsala har ett rikt jazzliv just nu. Det är konserter och framträdanden på många ställen. Därför var det förvånande att det inte kom ännu fler till denna upplevelse.