Det är en genomförkyld Jojje Wadenius som slår sig ned på en stol på Jazzbarens scen. Karlns röst bär knappt och han meddelar kraxande att vi inte ska ha för höga förväntningar på mellansnacken. Musikaliskt märks inga sjukdomstecken. Jojje Wadenius gör som han brukar. Ger sig ut i den ordinarie skidbacken och bjuder på några igenkänningsbara och snygga svängar innan han tröttnar och börjar köra offpist.
Med sig på färden utanför den ordinarie pisten har han Uppsalasonen Joakim Ekberg, mest känd som trummis i Trio X, och basisten Mattias Svensson, som besökte Jazzbaren tidigare i höstas tillsammans med Viktoria Tolstoy. Båda är extremt skickliga musiker och utgör bästa tänkbara sällskap för musikalisk offpiståkning. Det är i orörd pudersnö som Jojje Wadenius trivs bäst. Här är svårighetsgraden på en nivå som matchar hans skicklighet och känsla för feeling. För att inte krascha krävs förutom rutin och skicklighet även improvisationsförmåga. Jojje och hans medmusiker har vad som krävs. Nummer efter nummer blir en njutning för publiken.
De spelar flera av låtarna från albumet "Saleya" som Jojje, Mattias Svensson och trummisen Jonas Holgersson gav ut 2015 under namnet GEJOMA. Trion, där Jocke Ekberg nu alltså ersatt Jonas Holgersson, briljerar i moderna nummer som i öppningslåten "Sweet kiss". Men frågan är om det inte är i visor som "Kristallen den fina", "Uti vår hage" och "Somliga går i trasiga skor" som trions genialitet tydligast märks. Jojje gör några skissartade penseldrag för att visa vilken låt det handlar om innan han börjar ägna sig åt nonfigurativt måleri. Fram träder hans egen och mycket personliga tolkning av de kända sångernas innersta väsen.
I konsertens andra set harklar sig 73-åringen och konstaterar att det gått ofattbara 50 år sedan Made in Swedens debutplatta. Från den plockar han den oefterhärmliga versionen av Beatles "A day in the life". Det blir sedan bara ett extranummer innan den uppenbart inte helt kurante gitarristen och hans två vapendragare lämnar scenen. "Den blomstertid nu kommer" i Jojjes tappning utgör en vacker slutpunkt för en toppenkväll.
Slutligen. Till dem som lever i villfarelsen att lågmäld improvisationsjazz bäst avnjuts småpratande vid borden vill vi i den tysta majoriteten bara säga: Det här är inget att diskutera, ni har fel och vi har rätt.