Äventyr/Action
Titel: Jurassic World: Rebirth
Visas på: Filmstaden Luxe, NF Bio Gränby
I rollerna: Scarlett Johansson, Manuel Garcia-Rulfo, Mahershala Ali
Regi: Gareth Edwards
Speltid: 133 min
Betyg: 2
När Gareth Edwards, regissören bakom sci-fi-rullarna "Rogue one: A Star Wars story" och "The creator", fick det bearbetade manuset till "Jurassic World: Rebirth" blev han eld och lågor. "Ett kärleksbrev till Steven Spielberg", har Edwards kallat sin nya film, vars manus har skrivits av David Koepp, medförfattare till originalfilmen "Jurassic Park" från 1993. I denna sjunde del av franchisekakan har Edwards sagt sig vilja återvända till det han älskade i den första Jurassic-filmen. Och visst, om man använder den åtta meter långa Distortus rex som måttstock, kommer han ibland nära.
I "Jurassic World: Rebirth", som utspelas fem år efter händelserna i "Jurassic World: Dominion" (2022), ska Zora Benneth (Scarlett Johansson), en hårdnackad specialist på hemliga operationer, leda ett livsfarligt uppdrag i djungeln nära ekvatorn. Ett skurkaktigt läkemedelsföretag vill samla in DNA från tre gigantiska dinosaurier: den simmande mosasaurusen, den långhalsade titanosaurusen och den flygande quetzalcoatlusen. Det insamlade materialet kan användas för att behandla hjärtsjukdomar, och ska säljas mycket dyrt. Men de gigantiska labb-deformerade ödlorna har förvandlat ön till jordens farligaste plats och uppdraget går på alla sätt åt skogen. Samtidigt spolas en amerikansk globetrotterfamilj iland när deras båt kapsejsar ute på den mörka köttätande oceanen – ett sidospår som varken engagerar eller driver berättelsen framåt.
Två av vår tids hetaste ämnen – läkemedelsföretagens girighet och världsomfattande klimatanomalier – avhandlas med narrativ nonchalans och fullständig brist på fantasi. Hela filmen känns dessvärre som en överfylld spargris i dinoform, påstridigt plastig och märkligt ur tiden. Gareth Edwards kärlek till originalet märks främst i de storslagna effekterna och i ödlornas mäktiga vrål (som gärna hade fått dränka mer av den tondöva dialogen). Liksom sina dinosaurier försöker "Jurassic World: Rebirth" resa sig ur det förgångna men resultatet liknar ett fossil snarare än en återfödelse. Filmen lutar sig trött mot återvunnen nostalgi och utslitna blockbuster-klichéer. Ännu en gäspning i jätteödleformat.