Modern kammarmusik är som ett äventyr att lyssna till. Man vet faktiskt aldrig vart det ska ta vägen. Britten Harrison Birtwisles (f 1934) musik är inget undantag. Han ses som en arvtagare till Benjamin Britten och Michael Tippett och har just inget med den moderna avantgardemusiken att göra.
Hans verk kan vara nog så utmanande ändå, en sättning i ett stycke som bara sopran (Amy Freston) och cello (Adrian Brendel) är ovanlig. I övrigt en melankoliskt vacker musik av en spännande men inte så känd kompositör.
Bästa låt: ”9 Settings of Lorine Niedecker”