Ted Gärdestads musik fortsätter att hitta nya lyssnare. Skivorna säljer, låtarna spelas flitigt i radio och så sent som förra året kom en hyllningsskiva där namnkunniga artister tolkade de klassiska låtarna.
På fredagskvällen var det dags för en annan typ av hyllning i Konserthuset, en minneskonsert med Magdalena Eriksson Band och sångaren Erik Linder, som bland annat har medverkat i TV-programmet Talang 2009.
Det hela började svagt. Den minimala scendekoren och de amatörmässiga animationerna på videoskärmen i bakgrunden var föga imponerande. Lägg till det ett burkigt ljud och känslan av slätstruket coverband låg som ett täcke över kvällens första tolkningar, av Så mycket bättre och Vilken härlig dag.
Men så hände något. Musikerna slappnade av, och både ljudet och energin förändrades märkbart när Erik Linder sjöng Sol, vind och vatten. Hans klara, ljusa röst ligger nära Ted Gärdestads egen och med sin karisma fick han inte bara kontakt med publiken utan lyfte också fram låtarnas tidlöshet. Låtlistan i första set radade upp den ena klassikern efter den andra, Jag ska fånga en ängel, Chapeau-claque och Angela för att nämna några.
Men en lika stor behållning som musiken var de videoklipp där Kenneth Gärdestad berättade minnen från Teds artistkarriär och privatliv, som låtarna varvades med. Han gav målande bilder av hur Teds musikintresse vaknade som barn, det första mötet med Stikkan Andersson och ABBA och de framgångsrika åren på 70-talet med sejourer i USA. Han berättade om ledstjärnan i Teds musik: kärleken. Låtarna skulle handla om kärlek, det enda viktiga i livet. Och han berättade om Teds andliga och själsliga grubblerier, hans sjukdomstid och den sista tiden fram till självmordet 1997.
Klippen gav fördjupad resonans till låtarna, som framfördes i stort sett kronologiskt. Andra akten innehöll därmed färre av de ljusa, glada sångerna och fler av de lågmälda och reflekterande, som För kärlekens skull och Låt kärleken slå rot. Välförtjänst längst applåder fick Himlen är oskyldigt blå, framförd av Erik Linder med stor inlevelse och känsla.
Efter Kenneth Gärdestads tunga ord om Teds bortgång följde en smakfull instrumental version av Jag vill ha en egen måne. Efter avslutningen med Satellit blev Jag vill ha en egen måne också spelningens extranummer. Överraskande anslöt sig då även Kenneth Gärdestad på scen. Han möttes av stående ovationer, och låten blev rena allsångsfesten.
Kärlek var som sagt grundtemat i Ted Gärdestads låtar, och kärlek var det mottagande de fick av Uppsalapubliken denna kväll.