Kanska kan Monster Chicken staka ut framtiden för den fram till nu "svåra" krogadressen på Dragarbrunnsgatan.
”För hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet.” Så löd motiveringen när Han Kang som första korean tilldelades Nobelpriset i litteratur.
Det kanske är att ta i att hävda att minikedjan Monster Chicken, som också har två restauranger i Stockholm, gör något lika pampigt genom att erbjuda Uppsalaborna friterade fjäderfän, men jämförelsen är inte så långsökt som den verkar. Nobelpriset, Squid game, K-pop och en våg av koreansk gatumat är inte tillfälligheter utan frukter av en expansiv koreansk kulturpolitik.
I den erkänt svåra lokalen vid S:t Pers östra ingång har krogar kommit och gått. Troligen för att de arbetat mot och inte med lokalen. Det inglasade hörnet där entrédörren alltid syns i ögonvrån är svår att forma till klassiskt krogmys. Monster Chicken gör tvärtom och vrider upp den urbana känslan, och med det är mycket vunnet. Bås hopsnickrade av OSB-skivor för större sällskap, mindre bord och stolar av stål, rumsavskiljare av stålnät och bjärt färgad plexi – det är inte sofistikerat, men det funkar. Dock är ljussättningen högst ojämn.
Känslan är urban, belysningen ojämn.
Konceptet är enkelt. Gästen väljer först mellan kycklinglårfilé eller kycklingben samt portionsstorlek och adderar sen en av sju smaker, där såsen utgör den betydande skillnaden. För vegetarianen finns oumph med en tjuga som prispåslag.
Samtliga varianter serveras med monchi fries, ett slags luftiga och lättfriterade potatiskroketter, och picklad rättika som mildrar hettan som några rätter bjuder på. Portionerna är generösa och de allra flesta blir mätta av den mindre, ”medium”. Mycket prisvärt med andra ord.
”Seoul chili” får Krogpatrullen att le.
En av de givna storsäljarna torde vara ”Seoul chili” (169/199 kr). En medelhet variant som med en djup smak av sesam får patrullen att halsa den koreanska ölen med ett leende på de oljiga läpparna. ”Jalapeño majo” är mildare och toppas med snäll chili och en fet sås. ”Pa padak” gör samma sak, men med salladslök och en lättare sojabaserad dressing. Smakerna är genomgående stora och tydliga, och kycklingen mör.
Men utbudet är onödigt begränsat. Den glutenintoleranta ger inte mycket för den urbana känslan när man inte förmår att röra ihop en frityrsmet utan gluten.
Vill man inte dricka ljus koreansk öl till maten är soju, som påminner en smula om japansk sochu men svagare, att rekommendera. Patrullens favorit är Jinro chamisul (89 kr), som är neutral i smaken och inte fullt lika söt som många alternativ i det lovvärt stora utbudet.
Mellanrätten "Ricecakes" serveras med stark sås medan huvudrätten ”Jalapeño majo” är snäll och mild.
Menyn erbjuder också smårätter. Som ”Rice cakes” (75 kr), avlånga friterade riskakor med seg konsistens som kommer med en stark sås. Eller ”Mandu”, friterade dumplings. Patrullen testar barbequevarianten (85 kr) och blir först förtjust över frasiga och stora knyten, men smaken på färsen inuti är vag till skillnad från andra rätter.
Till efterrätt lockar menyn med ”Snowflake bingsu”, en mjölkbaserad shaved ice-dessert. Tyvärr kan denna ännu inte serveras i Uppsala, den hugade får åka till Stockholm. Klart trist.
Det finns lite saker att jobba på. Servicen är tillmötesgående men bristande avdukning ger ett onödigt stökigt intryck. Menyn kunde vässas. Men ändå: Monster chicken vill vara ett ungt, roligt ställe med en tydlig, lättfattlig inriktning – och lyckas. Helt enkelt en kul hållplats på väg till bion, eller en kladdig och god inledning på en helkväll.
Här får du en kul och kladdig start på kvällen.