LĂ„ngbacka/BĂ„dagĂ„rd backades upp av bland andra basisten Kristofer âKryddaâ Sundström.
Konsert
LÄngbacka/BÄdagÄrd
Jazzbaren, Katalin
Onsdag 10 april
Betyg: 4
Maja LĂ„ngbacka och Matilda BĂ„dagĂ„rd Ă€r tillbaka med sitt tredje album â âGrowing Up Growing Downâ. Det har hunnit gĂ„ fyra Ă„r sedan förra albumet "Every whisper turns into a roar", men duon har knappast legat pĂ„ latsidan. Under de senaste Ă„ren har de frĂ€mst Ă€gnat sig Ă„t att skriva musik för scen och film.
Ett nytt album krÀver förstÄs en releasekonsert, och vad passar bÀttre Àn att förlÀgga den till "hemmaplan"? BÄde Maja och Matilda Àr uppvÀxta i Uppsala och Knivsta.
â Gott om vĂ€lbekanta ansikten i kvĂ€ll, konstaterar Matilda BĂ„dagĂ„rd pĂ„ scenen nĂ€r hon blickar ut över den minst sagt vĂ€lfyllda Jazzbaren.
Ăven pĂ„ den minimala scenen rĂ„der trĂ€ngsel. För ovanlighetens skull har LĂ„ngbacka/BĂ„dagĂ„rd nĂ€mligen med sig ett kompband, nĂ„got som verkligen lyfter musiken. Pianisten Adam Forkelid, slagverkaren AndrĂ© Ferrari och basisten Kristofer âKryddaâ Sundström bidrar till att lĂ„tarna fĂ„r ytterligare stadga och nerv.
LÄtarna pÄ nya skivan Àr i vanlig ordning smyckade med elegant stÀmsÄng, klara klanger och suggestiva rytmer. Kompositionerna Àr svÄra att genrebestÀmma, duon har skapat sig ett eget grÀnsland som de nyfiket utforskar. HÀr finns spÄr av folkmusik, pop, visa och kanske en nypa jazz.
PÄ albumen kan LÄngbacka/BÄdagÄrd ibland framstÄ som en smula överproducerade. Det lÄter liksom lite "för bra" nÀr de flesta hörn slipas och ohyvlade brÀder ratas i produktionen. PÄ scen bjuder duon och kompbandet dÀremot pÄ en mer opolerad version av lÄtarna, vilket bara Àr positivt.
âGrowing Up Growing Downâ beskrivs av duon som ett temaalbum. Texterna kretsar kring egna erfarenheter och livsval pĂ„ ett annat sĂ€tt Ă€n tidigare: barndomen, övergĂ„ngen till vuxenlivet, förĂ€ldraskapet, arvet frĂ„n tidigare generationer.
Allra bĂ€st â och tydligast â blir det i lĂ„ten "Rötter", en fantastiskt vacker ballad. Att den biter sĂ„ bra beror inte enbart pĂ„ den svĂ€vande, melankoliska melodin. Det handlar framför allt om sprĂ„ket.
LÄngbacka/BÄdagÄrd hÄller sig nÀstan uteslutande till engelska, ett begripligt val eftersom duon ocksÄ har en internationell publik. Men nÀr de nÄgon enstaka gÄng övergÄr till svenska, eller jÀmtska som i "Heime mett", hÀnder nÄgot. Plötsligt nÄr de begÄvade multiinstrumentalisterna och sÄngerskorna fram pÄ ett helt annat sÀtt.