Roman
Pierre Choderlos de Laclos
Farliga förbindelser
Övers. Jan Henrik Swahn
Natur & Kultur
Brevromanen "Farliga förbindelser" ("Les liasons dangerouses") utkom 1792. Med den ville Pierre Choderlos de Laclos (1741–1803), som man säger på realitysvenska, röra om i grytan. Med grytan menade han världen i allmänhet – och den franska aristokratin i synnerhet.
I romanen ägnar sig två vänner och före detta älskare, markisinnan av Merteuil och vicomten av Valmont, åt att förföra och lura andra inom den franska adeln. Genom 175 brev följer vi deras lekar, som drar ned unga flickor, gifta kvinnor, riddare och dem själva i fördärvet. Det är dekadent, sexuellt och omoraliskt – och fullt av stormiga känslor.
I vår tid har "Farliga förbindelser" både dramatiserats och filmatiserats. Den svenska översättningen kom genom Arvid Enckell år 1945 och har genom åren utkommit i flera utgåvor. Först 60 år senare får nu boken en ny svensk språkdräkt genom den erfarne Jan Henrik Swahn. Hans översättning är en smidig och lätt svenska som porlar av liv, utan att vara alltför moderniserad: "Er obstinata vilja att oavbrutet pådyvla mig en känsla som jag varken vill eller bör utsättas för", kan det exempelvis låta i en uppläxning.
Förutom att det var på tiden med en nyöversättning är det inte förvånande att man väcker liv i "Farliga förbindelser" nu. Romanen är det franska 1700-talets motsvarighet till reality-tv. Båda ska visa på verkligheten, men en tillrättalagd dramatiserad sådan. Själva ramen för romanen beskriver dess verklighetsanspråk. Det finns en "förläggare" och en "redaktör" som har kommit över breven och anonymiserat dem, samt tagit sig friheter att stryka och lägga till diverse noter. Tydligast blir det i ett av markisinnan av Mertuils brev, när hon beskriver svårigheterna med att skriva trovärdigt om känslor som man inte känner: "Det är det som är romanens svaghet, författaren gör sina åskbrasor för att hålla sig varm medan läsaren fortsätter frysa." Där vinner alltså "riktiga" brev.
Visst är breven mellan de påhittade medlemmarna i den franska adeln uppfriskande ärliga – och lätta att håna. Formuleringarna känns inte sällan som ironiska inlägg på sociala medier: "Saken är den att situationen jag befinner mig i nu tror jag inte att någon annan har upplevt någonsin", som en ung fröken skriver om den första förälskelsen. Romanen är såklart inte utan en didaktisk anda, i och med att sexet, skvallret och dekadensen i slutändan förgör alla involverade. Men vad spännande det är på vägen till förödelsen!