Gott om knalleffekter i den mäktiga nian

Konsert

Uppsala kammarorkester med Rebecca Miller, dir, Karolina Andersson, sopran, Matilda Paulsson, mezzosopran, Joel Annmo, tenor, Anton Ljungqvist, baryton.

Allmänna Sången; V Silvestrov: Bön för Ukraina; G L Frank: Pachamama meets an ode: L v Beethoven: Symfoni nr 9 i d-moll

Uppsala Konsert & Kongress 

12 maj 


Med vad kompletterar man programmet när ett så ikoniskt verk som Beethovens nionde symfoni med dess "Ode till glädjen" ska framföras? Jo, med något som stämmer till eftertanke, förstås. Orkesterns dirigent Rebecca Miller hade valt ut två sådana verk: "Bön för Ukraina", av den samtida ukrainske kompositören Valentin Silvestrov är ett mycket vackert och melodiöst stycke med stor aktualitet. Man hör både sorg över dem som dött och tillförsikt inför framtiden. Det andra stycket är skrivet av den peruansk-amerikanska kompositören Gabriela Lena Frank just för att uppföras tillsammans med beethovensymfonin. Temat i det vokala verket, fint framfört av Allmänna Sången, är att vi inte längre lever i samklang med jorden; industrialismen och vår rovdrift på naturen omkring oss förtar lusten att sjunga några oden till glädjen.

Men ett sådant ode hade ändå förberetts för denna kväll. Rebecca Miller och Kammarorkestern visade att det inte behövs en jätteorkester för att återge den koncentrerade kraften och känslan i den mäktiga nian. Det fanns gott om knalleffekter och Millers tolkning innefattade många små finesser: oväntade ritardandi, pauseringar och okonventionella tempi, vilka gav den välkända musiken ny fräschör. Den rastlösa andra satsen spelades litet snabbare än vanligt och den pastorala tredje något långsammare. Millers dynamiskt dansanta dirigeringsteknik bidrog verksamt till det lyckade resultatet – vilken fröjd för en orkester att ledas av en dirigent som så förmår att rent fysiskt gestalta ett musikaliskt verk!

Sitter man och lyssnar på nian är det ändå – det kan inte hjälpas – sista satsen med kören och solisterna som man väntar på. Och publiken blev inte besviken; dess förväntningar infriades och överträffades. Allmänna Sången som säkert hade ägnat många repetitionstimmar åt förberedelser för denna kväll, fick tillsammans med solisterna våra sinnen att – trots allt – lyftas av äkta glädje. De gjorde alla lysande insatser med solistkvartetten nära slutet som en ljuvlig höjdpunkt.