Ahmed Berhan berättar att han blivit drogad och lurad på pengar då han varit ute i Tokyo.
Standup
Minirundan
Med Ahmed Berhan, Branne Pavlovic och Isak Jansson
Katalin
16 april
– Jag har just varit i Sydafrika och där är så vitt att man tagit bort de svarta ränderna på zebrorna! Enda gången jag såg en svart person var när jag tittade i spegeln.
Men de orden inleder Ahmed Berhan, komiker och programledare för SVT-programmet IFS – invandrare för svenskar, standup-kvällen på Katalin och möts av vilda skratt.
Han berättar att han blivit drogad och lurad på pengar då han varit ute i Tokyo.
– Min kompis sa “Mannen det sista du gjorde igår var att twittra: Hjälp mig jag håller på att dö" och jag vet inte vad som var dummast – att jag skrev så eller att jag tänkte att jag skulle bli hjälpt av någon på Twitter?
När han säger det sista skrattar jag så jag får ont i magen.
De senare anekdoterna om barn, hundar och tatueringar är dock lite väl långa och man anar ungefär hur de ska sluta.
När Branne Pavlovic, känd från IFS och Morgonpasset, tar över scenen gör han en rolig spaning om arbete:
– Man borde inte säga att man “kommer ut” i arbetslivet, sanningen är ju att man stängs in. Vi går till djurparken och tänker “stackars delfin” – sedan jobbar vi åtta timmar om dagen för att ha råd med en lägenhet som är mindre än delfinen. Och delfinen har i alla fall en PT!
Branne Pavlovic heilade när han berättade om hur han prankat sin bror genom att låtsas vara nazist.
Men fast Branne sedan heilar och ber om ursäkt för grov nivå så känns resterande material snarare för slätstruket. Alla kan göra något “förbjudet” men det är svårare att lyckas göra politisk dräpande satir, en gren IFS-gänget dock brukar excellera i. Här blir tramset i stället det roligaste, som Brannes skämt om att ha sex med tofu.
Isak Jansson konstaterar att komikertrion överallt möts av en supervit publik och mitt hopp väcks då om att det är nu de IFS-grova skämten om rasism och världsläget kommer komma. Istället skämtar dock Isak om hur svenskar är när de är bakis vilket visserligen är väldigt roligt.
– Man bara “åh nej, jag PRATADE med folk igår, jag morsade på busschauffören, jag dansade”.
Isak Jansson konstaterar att komikertrion överallt möts av en
supervit publik.
Men det som stannar kvar är Isaks skämt om att han fått deja-vu-känslor om Auschwitz. Det får honom att tro att han varit fånge där i ett tidigare liv för att sedan inse att han kanske snarare varit bödel.
Ahmed, Branne och Isak får publiken att skratta högt flera gånger, ändå lämnar kvällen en med en lite otillfredsställd känsla. Och kanske beror det på att komikerna mest skämtar om rätt oförargliga ämnen medan fan av IFS blivit vana vid att mer få höra lättsamma skämt om det som egentligen är på blodigt allvar.