Det har blivit en tradition med att Uppsala Vokalensemble åker ut till det ärevördiga orangeriet vid Örbyhus slott för en konsert. Det är ett bra val av lokal – det blir en hel del andra konserter där under sommaren också – med fin akustik och trivsam miljö. De stora fönstren gör att man samtidigt kan ta del av parken utanför, inte minst av den fantastiska rhododendron som blommade för fullt nu.
Uppsala Vokalensemble har visat på sina tidigare konserter att man har en rejäl bredd i sina led. Inte minst visar det senaste albumet ”UrVerk – Swedish Contemporary” på en lust att gå vidare bortom det traditionella.
Konserten inleddes med att kören ställde sig i en ring kring publiken i den inre delen av lokalen och sjöng vackra ”Den blida vår är inne” av Gunnar Eriksson, där man även anade ”Den blomstertid nu kommer”. Till tonerna av ”Bruremarsj fra Østerdalen” marscherade man fram till scenen. Ett verk passande för det som åtminstone förr var den stora bröllopshelgen.
Desto allvarligare var konsertens tyngdpunkt, ”Canticum Calamitatis Maritimae” av Jaako Mäntyjärvi. En Titanicutställning pågår ju i Uppsala, men vi har vår egen mytomspunna förlisning på närmare håll, Estonias, där flera än 900 människor dog. Här visade ensemblen sin storhet och gjorde det mångsidiga verket full rättvisa med alla dess ovanliga inslag. Inte minst berörde det ordentligt. Solisterna Essa Hedbor och Karl Stålenheim fördjupade.
Vatten gick igen även i andra stycken som Gösta Nystroems ”Ur tre havsvisioner”, Ēriks Ešenvalds ”Swans” och två tonsättningar Matthew Peterson av Edith Södergrans dikter ”Skogssjön” och ”En strimma hav”, med fint solo av Malin Santesson.
Det var tufft för jungfrurna även förr tiden, vilket sångerna ”Jungfrun gick åt lunden”, ”Och jungfrun går i ringen” och ”Tykus tykus” illustrerade.
Som tur var avrundades ordinarie program med Edvard Griegs vackra ”Våren”, med fint solo av Gunilla Lundqvist, och ”I denna ljuva sommartid”. Men det var inte nog med det, därefter fortsatte kören med ett antal av de mer traditionella sommarsångerna medan publiken tågade ut, vilket förstärkte känslan av härlig gammaldags skolavslutning
Sofia Ågren visade återigen vilken fantastisk kördirigent hon är.
Lägger sedan ensemblen in kaffeservering i upplägget så lovar jag att komma nästa gång också. Det blev lite tomt utan.