Poesi
Johan Attfors
Kontaktreliker
Nirstedt/litteratur
Takten och kvaliteten i de senaste Ärens poesiutgivning gÄr stick i stÀv mot förestÀllningen om att lyrik lÀses i allt mindre utstrÀckning. Upplagorna mÄ vara begrÀnsade, men sÀrskilt de mindre förlagen stÄr för en mÄngfald dÀr nya författare fÄr möjlighet att utvecklas i riktningar som inte alltid följer tidens nycker.
En av Ă„rets mest intressanta debutanter Ă€r Johan Attfors, lĂ€kare till yrket, som nyligen har kommit ut med diktsamlingen "Kontaktreliker". Titeln anspelar pĂ„ föremĂ„l som har tillhört eller kommit i kontakt med ett helgons kropp â eller varit en del av kroppen: "strĂ„lbenet som tillhört Maria Magdalena", som det heter i inledningen av samlingens andra dikt. FrĂ„n den hĂ€r sinnliga positionen lĂ„ter Attfors sina dikter följa ett spĂ„r som gĂ„r mellan medeltidens bildkonst och ett mer privat, sjĂ€lsligt tillstĂ„nd.
DÄ och dÄ skymtar den kÀnda, 500 Är gamla gobelÀng som syns pÄ omslaget, "La Chasse à la licorne", dÀr en grupp jÀgare med hundar inringar och tillfÄngatar en enhörning. I bokens starkaste dikt följer man jaktens dramaturgi, men i en motivvÀrld dÀr diktjaget tycks vara bÄde byte och jÀgare: "vi byter plats med bytesdjuret/ och med varandra/ (och med oss sjÀlva),/ och nÀr vi kommer hem hÀnger vi upp vÄra klÀder/ pÄ galgar i duschen/ sÄ att de torkar".
All denna symbolik, djurets blod, hundarnas bett, relikernas tÀta berÀttelser, samsas med ovÀntad laddning i Attfors sprÄk. Det Àr i sig sjÀlvt en mycket vÀlutsmyckad gobelÀng.