Kristofer Åström i retrostil

Ellinor SkagegĂ„rd gillar det lĂ„gmĂ€lda hos Kristofer Åström.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Recension2015-10-21 06:00
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

PĂ„ Kristofer Åströms nionde studioalbum, som dock spelats in i stort sett live, har inga mikrofoner eller instrument tillverkade efter 1978 fĂ„tt anvĂ€ndas. Även lĂ„tmĂ€ssigt Ă€r detta en Ă„tergĂ„ng till nĂ„got okomplicerat och enkelt, pĂ„ sina hĂ„ll inte helt olikt bröderna Kjellvanders vackra ”Songs of soil”. Det dĂ€r sköra typiskt Ă„strömska gĂ„r lite förlorat i den 70-talsdoftande singeln ”Fine Line” som kĂ€nns vare sig riktigt hackad eller malen. Nerven Ă„terfinns dock i "Helliness" och i mer lĂ„gmĂ€lda spĂ„r som ”Olivia” och ”Lioness Den”.

BĂ€sta spĂ„r: ”Helliness”

Pop

Kristofer ÅströmThe story of a heart's decay(Startracks)

LĂ€s mer om