PĂ„ Kristofer Ă ströms nionde studioalbum, som dock spelats in i stort sett live, har inga mikrofoner eller instrument tillverkade efter 1978 fĂ„tt anvĂ€ndas. Ăven lĂ„tmĂ€ssigt Ă€r detta en Ă„tergĂ„ng till nĂ„got okomplicerat och enkelt, pĂ„ sina hĂ„ll inte helt olikt bröderna Kjellvanders vackra âSongs of soilâ. Det dĂ€r sköra typiskt Ă„strömska gĂ„r lite förlorat i den 70-talsdoftande singeln âFine Lineâ som kĂ€nns vare sig riktigt hackad eller malen. Nerven Ă„terfinns dock i "Helliness" och i mer lĂ„gmĂ€lda spĂ„r som âOliviaâ och âLioness Denâ.
BĂ€sta spĂ„r: âHellinessâ