Mirai sushi & ramen har ett tag varit en illa dold hemlighet för fler än de närboende.
Kvarterskrogskulturen har inte alltid varit Uppsalas starkaste kort. Det är inte så ofta det ryktas om intressanta ställen utanför stadskärnan, men Mirai sushi & ramen har ett tag varit en illa dold hemlighet för fler än de närboende. Den lilla kedjan – det finns två ställen i Uppsala (varav det andra inte serverar ramen) och ett i Stockholm – har sakta byggt upp ett gott rykte. I grannstorstaden finns det ett koppel vassa ramenställen medan Uppsalautbudet varit snällt sagt skralt.
Krogpatrullen styrde stegen till Mirai för att se om stan äntligen börjar få upp ramenfarten.
Mirai sushi & ramen har ett tag varit en illa dold hemlighet för fler än de närboende.
Lokalen är avlång och enkelt men snyggt inredd med mycket trä och en lång serveringsdisk plus kök. Allt känns främst funktionellt – här ska det skeppas ut mat – och på borden finns chiliolja, soja och andra måsten. Menyn är överraskande stor och sushi och ramen är bara en liten del. Det finns smårätter, ett gäng varmrätter, och även sydkoreanska inslag som bibimbap och kimchi. Plus, förstås, pokebowl. Ramensorterna är de givna: tonkotsu, miso, spicy miso, shoyu samt vegetarisk. Men också en ”Taiwan ramen” med nötkött.
Sushiutbudet är rejält, plus sashimi (och även en ceviche som en nickning åt ”Nikkei food”, peruansk-japansk fusion). Det viktigaste, riset, är välkokt och med bra textur. Alltför många sushiställen i stan klarar inte att ta sig över anständighetsminimum.
Sushiutbudet är rejält på Mirai. Bland varmrätterna finns takoyaki, Osakas parad-gatumat.
Men ramen då. När skålarna landar på bordet ser allt tillfredsställande ut. Det ångar fint och på ytan guppar sojapicklade ägg, fiskkaka, salladslök, böngroddar – precis som det ska. Fläsket i tonkotsu- och misovarianten är mjällt, om än inte sådär smältande så att vi ramlar av stolen. Äggen är å andra sidan perfekta, medan buljongen inte är den allra smakrikaste. Shoyuns buljong, som är på kyckling, är betydligt mustigare. Delar av patrullen menar att nudlarna är lite för mjuka. Så, på det stora hela, habilt, men inte mer.
Bland varmrätterna finns takoyaki, Osakas parad-gatumat – bläckfiskbollar. Här serveras de på en bädd fräsch och krämig riven kål, som återkommer i många rätter. Ris serveras även till. Knytena har en bra yta och är fint klibbiga, men är lite för degiga inuti. Gyozan (89 kr), dumplings, har också fin yta, men innehållet är tyvärr tämligen smaklöst.
Krogpatrullen testar bland annat klassikern yakisoba, wokade nudlar. Bland tillbehören är kimchin ett måste.
Vi testar även en annan klassiker, yakisoba (159 kr), wokade nudlar. In kommer en rejäl tallrik strimlat nötkött i teriyakisås samt udonnudlar. Med andra ord en långt ifrån autentisk variant, från sås till nudeltyp. Men allt måste inte vara traditionellt här i världen. Mirais yakisoba/yakiudon, är ändå en ganska mysig, kladdig och väldigt väldigt söt historia. Yakinikun (169 kr) kan sägas falla i samma fålla, där sötman grumlar smakdjupet en smula.
Kulturkorrekt är emellertid det faktum att det inte finns några efterrätter. Men efter en ramen och något tillbehör är man mätt och belåten ändå.
I det stora hela finns det en del att glädjas åt på Mirai. Sushin är fint presenterad med flera lyxiga varianter, de olika ramenvalen trevliga (inte minst presentationsmässigt), trots lite frågetecken för mustighet, och det är kul att man tryckt in så många olika typer av rätter i menyn. Bland tillbehören är faktiskt kimchin (69 kr) ett måste, skönt syrlig och med förförande hetta.
Krogpatrullen håller sig som sagt kvar på stolarna, men skriver under på ryktet om att restaurangfattiga Gränby har en väl så besöksvärd krog.