Kvinnor kan, jazz också

Björn G Stenberg hör ett antal jazzplattor som visar på bredden även på kvinnofronten.

Trio. Nuaia visaer på nya vägar inom den improviserademusiken.

Trio. Nuaia visaer på nya vägar inom den improviserademusiken.

Foto: Martin Nilsson

Recension2015-04-29 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kvinnorna har haft det lika tufft inom jazzen som i övrig musikverksamhet. Med undantag för några lysande undantag har det mest handlat om att stå för sången. Så är det i mycket fortfarande även om bredden ökat betydligt på senare år, förstås även i Sverige. Alla album här har sången som främsta uttryck.

Tar man Gunhild Carling som exempel så blir ju bilden en helt annan. Hon gör ju allt! På nya albumet ”Harlem Joy” nöjer hon sig dock med att spela trumpet, trombon, blockflöjt, säckpipa och harpa. Bara. Och så sjunger hon förstås. Bakom sig har hon 13 musiker varav tre med efternamnet Carling. Så heter det också The Carling Big Band. Repertoaren är stompig 20- och 30-talsjazz med danstycke, till fromma för alla jitterbuggare. En låt heter till och med ”Stompin’ at Herräng, en hyllning till Upplands Mecka för utövare.

Steget från det albumet till trion Nuaias nya ”Belong to the moon” är stort, riktigt stort. Det är sex år sedan den hyllade debuten och det har varit dags länge för en uppföljare. Även nu handlar det om ett drivet experimenterande där danska slagverkaren Michala Østergaard och gitarristen m m Mika Forsling lägger suggestiva ljudmattor bakom Sofia Norlings innerliga och dramatiska sång. Riktigt bra!

Malmötrion Hey Elbow drar åt ett liknande håll på ”Every other”, bara än mer expressivt. Julia Ringdahl sjunger med klar röst över ett hav av olika ljud, vissa från instrument (de flesta) och andra bara brus. Det drar mera år konstrock än jazz kanske. Gruppen We Float drar en del åt samma håll på sitt album ”Silence” men har tydligare jazzkänsla, lite ojämnt men imponerande på många ställen.

Malmöartisten Lady Lynetts album har rötterna helt klart i jazzen, och blomman också. Tillsammans med Lasse Lundströms Trio bakom sig sjunger sydafrikabördiga Lynette Koyana ett knippe skönt sjungna standards. Ed Epstein och Måns Persson gästar på barytonsax respektive gitarr.

ABBAs låtar har blivit en del av nu standardlåtarna nu för tiden. På ”Bang!”, Lisa Björänge Quintets nya album finns både ”Gimme gimme gimme” och ”SOS” med, liksom Beatles ”Help”. Bakom sig har skickliga vokalisten Björänge bland annat pianisten Fabian Kallerdahl.

Han finns också i Anna Lundqvist Quintet på albumet ”Ten” där den utmärkta sångerskan och bandledaren i övrigt har med basisten Mattias Grönroos, trummisen Jon-Erik Björänge (månne släkt väl med Lisa Björänge?) och saxofonisten Björn Almgren. Det är bandets tio-årsjubileum som albumtiteln syftar på och det är bara att gratulera, det låter riktigt fint.