Det är 33 år sedan La Cappella bildades av Robert Sund. Under många år var det Karin Eklundh som höll i taktpinnen och sedan 2014 är det Tony Margeta som dirigerar. Lite häftigt tycker undertecknad att den manliga dirigenten för en damkör heter just Margeta i efternamn. Fast viktigast är förstås hans skicklighet, och att den är stor har han visat i fem år nu.
Men så har han ett bra arbetslag också. Jag imponeras av klangen hos La Cappella. Trots att det enbart är kvinnor som sjunger är registret omfattande, från det allra högsta till förvånansvärt lågt. Men så har man också vunnit ett antal priser genom åren, inte minst internationellt. I augusti är det dags igen då kören åker till Göteborg för att tävla i Grand Prix of Nations vid European Choir Games. Fast en konsert till hinner man med på hemmaplan, nämligen 2 augusti i St Pers kyrka. Rekommenderas!
Denna gång i stämningsfulla aulan hos Frälsningsarmén kom kören tågande på sidoläktarna medan de kraftfullt sjöng ”Brudmarsch från Väddö” för att samlas på scenen där duktige ackompanjatören Magnus Bergman tillslöt.
Första konsertdelen var tillägnad den tävlingsgren som heter ”sakralt”. Här samsades Felix Mendelssohn Bartholdy och Frans Schubert med Ko Matsushita och alltid så lyssningsvärda Arvo Pärt, här hans ”Peace upon you, Jerusalem”. Allt framfört med känsla och stil, dessutom med en del koreografi. Ett särskilt omnämnande av Györgi Orbáns kraftfulla ”Gloria from Mass no 6”!
”Norskt vemod” var en beteckning jag inte tänkt på tidigare när Tony Margeta presenterade Edvard Griegs ”Ved Rondane” och Ola Gjeilos ”Tundra”. Men det var på pricken, just ett sådant vemod att försjunka i.
När de sjöng Karin Rehnqvists ”I himmelen” gjorde omflyttning som utnyttjade rummet bra, till ett slags quadrofoni. Det blev också kvällens höjdpunkt.
Just som jag sitter och tänker att det kanske blir lite för allvarligt, att det kunde lättas upp en aning, så brister kören ut i burleska folkvisan ”Ack, ack om det vore en dag”, en slags pendang till Weathergirls ”It’s raining men”. Roligt och härligt uppfriskande.
Efter att ordentligt ha stampat sig igenom den traditionella slovenska ”Ta na Solbici” avslutade La Cappella den sköna konserten med den självklara ”En vänlig grönskas rika dräkt”.