Anno dazumal, när jag började lyssna på musik med större inlevelse var det gitarrhjälten som dominerade. En sådan som Warren Haynes hade jag ännu inte upptäckt då men han har följt efter sedan dess. Förutom allt han gjort i eget namn har han spelat med många av de ”stora”: Allman Brothers, John Mayall, Grateful Dead, Gov’t Mule och till och med Corrosion of Conformity. De sistnämnda kanske inte direkt är vad man förknippar med honom, rock, blues och americana är väl snarare de genrer där han gjort sig ett namn.
På nya soloalbumet ”Ashes & Dust” har han tagit ned tempot och volymen. Det är en i första hand mer akustisk musik han bjuder på tillsammans med utmärkta bandet Railroad Earth från New Jersey. Det handlar om vemodiga låtar där Haynes finstämda spel på akustisk gitarr, emellanåt med slide, och ovanligt känsliga sång står i förgrunden. Här finns också en touch av keltisk folkmusik i låtarn, de flesta nyskrivna men vissa har hängt med så länge som 20-30 år i den 55-årige musikerna liv. Låten ”Spots of Time skrevs ihop med The Deads Phil Lesh.
Violinisten Tim Carbone och mandolisten John Skehan gör också mycket till för det lyckade resultatet, liksom hela Railroad Earth. (Lyssna gärna på deras olika album i eget namn också.) Gästsångarna Grace Potter och Shawn Colvin liksom munspelaren Mickey Raphael förgyller ytterligare.
Det är roligt att Warren Haynes får tillfälle att visa upp sin mjukare sida också. Han har alltid spelat smakfullt men man är mest van att höra honom vränga gitarren ut och in. Han bottnar alldeles förträffligt i detta f ormat också.
Bästa låt: Gold dust” (med Grace Potter)