Tomas Ledin har haft en ofattbart lång och framgångsrik karriär som väl knappast ännu är över. Tittar man närmare på den blir bredden påtaglig.
På debutalbumet "Restless Mind" från 1972 möts man av en svårmodig 20-årig singer-songwriter som sjunger sina Dylaninspirerande visor på engelska. Några år senare kommer genombrottet med låtar som "Knivhuggarrock" och "I natt är jag din". Han positionerar sig i mittfåran, deltar i Melodifestivalen och radar upp hitlåtar.
I mitten på 80-talet tar han och Mikael Wiehe (otippad kombo på den tiden) initiativ till "Svensk rock mot apartheid". Duon lyckas sy ihop ANC-galan med medverkan av svensk rocks största namn oavsett musikalisk bakgrund och politisk hemvist.
Under andra halvan av 80-talet står Ledins aktier annars inte särskilt högt. Försöken till internationell lansering går inget vidare. Den stora vändningen kommer i början på 1990-talet med albumen "Tillfälligheternas spel" och "Du kan lita på mig". Sedan dess har det rullat på. Ledin har förvaltat sitt pund och även överraskat med en folkmusikalisk utflykt för några år sedan. 2014 belönades hans album "Höga kusten" med en Grammis för årets folkmusik/visa.
Samtidigt har han ända sedan genombrottet fått vänja sig vid att ta emot tjuvnyp från recensenter och branschkollegor. Ibland har hans texter skällts för pekoral, andra gånger har hans kommersiella framgångar stuckit i ögonen. Oavsett vilket har han haft den stora publiken i sitt grepp i över 40 år vid det här laget.
Det visar Ledin med eftertryck i Uppsala på fredagskvällen. På två timmar lyckas han och de cirka tio musikerna att sammanfatta den långa och innehållsrika karriären till publikens belåtenhet. Han mjukstartar ensam på scen och river av en snygg version av "I natt är jag din" till eget slidegitarrkomp. Och det blir fler solonummer till gitarrkomp. Till de mindre lyckade hör tolkningarna av förebilder som Dylan, Stevie Wonder, Springsteen och Joni Mitchell. Den "Lediniserade" versionen av "All along the watchtower" är inte helt omistlig.
Showen, som snarast är en påkostad och regisserad konsert indelad i olika avdelningar, tar fart på allvar när Tomas och delar av musikanterna beger sig ut på den minimala satellitscenen och kör låtar från "Höga kusten"-plattan. Gensvaret från Uppsalapubliken blir enormt. När greppet väl är kopplat blir resten av kvällen en enda lång triumffärd. Hitsen avlöser varandra och når sin kulmen i ett medley som väl knappast någon annan svensk artist kan matcha.