Ibland blir man avundsjuk. Jag hade gärna varit närvarande när den plattan spelades in i Nässjö Kulturhus. Det verkar ha varit en sådan bra kemi där, mellan Malin & Clas, och med publiken. Albumet är som ett slags resa genom blueshistorien, från Koko Taylor & Willie Dixon över Stevie Winwood till Eric Bibb och egna låtar. Malin Foxdal sjunger inkännande och dynamiskt och spelar mandolin medan eminente gitarristen Clas Yngström kommer loss på sin akustiska gura. Det är ett härligt sväng i det lilla formatet och imponerande så.
Bästa låt: ”Can’t find my way home”