Roman
Jonas Gren
Kromosomparken
Weyler förlag
I fjol kom Jens Liljestrands roman "Ăven om allt tar slut". DĂ€r jagar mĂ€nniskorna mot sin rĂ€ddning undan en vĂ€rld i brand utan att pĂ„ minsta sĂ€tt Ă€ndra sina futtiga smĂ„ liv. I Jonas Grens debutroman "Kromosomparken" pĂ„gĂ„r jordens förstörelse utan att personerna ens tycks bry sig. DĂ€r Liljestrand skildrar medelklassen lĂ€gger Gren fokus pĂ„ forskarna och pĂ„ arbetarna som verkliggör forskarnas intentioner. Hans roman Ă€r minst sagt skruvad och samtidigt ytterst alldaglig med ljum kĂ€rlek och ljumma liv.
TvĂ„ saker framhĂ€ver Jonas Gren: 1) att inget förĂ€ndras för en mĂ€nniska hur stora förflyttningar hon Ă€n företar och 2) att hela vĂ„r existens vilar pĂ„ omtanken mĂ€nniskor emellan. Huvudperson Ă€r 37-Ă„riga Ella, rullstolsburen sedan tonĂ„ren pĂ„ grund av en genetisk sjukdom. Hennes 11 mĂ„nader yngre syster Vera â den viktigaste faktorn i Ellas liv och med samma sjukdom â har dött. Det har ocksĂ„ fadern, den som tog hand om hemmet medan modern Ă€gnade sig Ă„t att vara minister.
Vera, fantasifull och framgÄngsrik, agerade ofta destruktivt. Ella var medelmÄttan som blev doktorand i USA hos en miljöprofessor med ambitionen att stoppa jordens uppvÀrmning. DÀr klappade hon igenom och hamnade sÄ smÄningom i den norrlÀndska by som faderns slÀkt kom frÄn. DÀr preparerade hon smÄspindlar som klÀckts fram. De var designade av hennes professor i USA för att skickas upp i stratosfÀren och med sina nÀt reflektera solljuset sÄ att jordens temperatur sÀnktes.
Förbluffande kyligt, sÄ att gestalterna knappt kÀnns verkliga, gisslar Jonas Gren det mesta, medan skyfall, brÀnder och stormar rasar i hans roman. Hans tajming kunde inte ha varit bÀttre. Samtidigt som han levererar sin domedagsprofetia tillintetgör han ett arbetsklimat utan plats för den svage, och han förlöjligar en konstvÀrld dÀr en vargpÀls omgiven av sönderklippta kreditkort begapas som ett konstverk.
Gren tar ocksĂ„ en titt pĂ„ svenskarnas klassresa. Ellas mor Ă€r minister men kommer frĂ„n statarslĂ€kt. Finansierad av sin statsrĂ„dsfallskĂ€rm jĂ€ktar hon jorden runt och tittar pĂ„ konst. Men miljöfrĂ„gan tvingar sig pĂ„, liksom den om hon Ă€r lycklig. Romanens upplösning Ă€r ytterst mĂ€nsklig. ĂndĂ„ kĂ€nns personerna diffusa. SĂ„ blir det ofta nĂ€r en författare först och frĂ€mst vill förmedla ett budskap.