Roman
Linea Maja Ernst
Bara till naveln
Övers. Felicia Stenroth
Albert Bonniers förlag
Journalisten Linea Maja Ernst kan skriva. Det visar hennes förstlingsverk "Bara till naveln". Flyhänt berättar hon om sex studievänner som återförenas i en stuga medan juni ångar omkring dem.
Med avstamp i Shakespeares "En midsommarnattsdröm", och dess feerier om kärlek, avundsjuka och sorg samt i Beppe Wolgers "Dunderklumpen”", där leksaker får liv en magisk midsommarnatt, ger sig Linea Maja Ernst på den intellektuella medelklassens skräck för det banala. Med näsorna över grytor, doftande av koriander som de hemligen avskyr, påminner hennes gestalter om dem som Bengt Olsson gisslar i sin nutidskritik.
Löjligast av alla är Sylvia, skönanden som inte ens ids ta körkort utan låter andra serva henne. Bland personerna framträder hermafroditen Kvitten, "fjollig och fri" och djupt besviken när han ser att en av vännerna tagit med maken. "Åh nej, är han också med."
Romanens storslagna tema, om vår oförmåga att vila i det vi har och om vår drift att framstå som bättre än vi är, får tyvärr samsas med långtråkiga beskrivningar av sex. Redan inledningsvis möter man Sylvia, där hon halvliggande i bilen på väg till vännerna vidrör sina blygdläppar, luktar på fingrarna och triggas av doften. Sedan upprätthålls den sexuella tråden fram till slutet med den tradigt utdragna kärleksscenen mellan två av bokens män. Gud, så mördande trist!