Moneybrother vann slaget om Uppsala

Göran Sterner såg en närmast övertänd Moneybrother, alias Anders Wendin, vinna en arbetsseger när hans två månader långa turné inleddes i Uppsalas konserthus på torsdagskvällen.

Turnéstart. Moneybrother inledde sin Sverigeresa i Uppsala.

Turnéstart. Moneybrother inledde sin Sverigeresa i Uppsala.

Foto: Staffan Claesson

recension2018-02-02 00:09
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En efter en stiger musikerna in på scenen. När det slutligen är Moneybrothers tur har ett helt fotbollslag redan tagit plats vid instrumenten. Då inser man att det här blir en konsert med extra allt. Åtta ordinarie bandmedlemmar plus en stråktrio som dyker upp då och då under den lite mer än två timmar långa spelningen – det är en satsning som heter duga.

Samtidigt som armén av musiker bidrar till ett ordentligt tryck i var och varannan låt kan man inte komma ifrån att det ibland blir ont om nyanser och dynamik. Lite mer syre och rymd i ljudbilden hade behövts. Inte minst för att balansera Moneybrothers sång. Här talar vi om en sångare som i alla låtar förr eller senare tar i från tårna.

Ibland fungerar det, andra gånger inte alls. Sämsta resultatet nås i tolkningen av Sven-Ingvars tonsättning av Gustaf Frödings "Anita". Här skriker sig Moneybrother igenom den finstämda sången och undgår med nöd och näppe ett åtal för misshandel. Om Sven-Erik Magnusson skred till verket som en finsnickare så går Moneybrother loss som den värsta vedhuggare.

Men nog med klagosång. Moneybrother är på ett strålande premiärhumör, ibland snudd på övertänd, och har publiken i sin hand redan från början. Han charmar alla inte minst med de avspända och ovanligt långa mellansnacken. Som berättelsen om när han som tonåring flyttade från Ludvika till storstan Uppsala för att gå på GUC. Ensamhet, en cykelstöld och dyra busskort hör till minnena från tiden i vår stad.

Låtvalet är till stor del det förväntade. Vid det här laget har han en gedigen katalog att välja ur. Efter en timme börjar stråkarna vina och "They´re building walls around us", Moneybrothers kanske finaste ögonblick som kompositör, går i gång. Så även Uppsalapubliken som mangrant reser sig upp ur stolarna så att golvet faktiskt börjar gunga en aning. Nästan alla tolkningar från "Så mycket bättre" hörs, där "Sabina säger" fungerar allra bäst.

Det något tungfotade intrycket i ett antal låtar till trots måste man ändå beteckna turnépremiären som en arbetsseger för Moneybrother och hans armé. Uppsala har fallit, nu väntar ytterligare ett antal slag runt om i Sverige.

Konsert