Hon är märkt av sin MS, Louise Hoffsten, så egentligen gör hon ju det hela bra. Jag känner enorm respekt för det. Och jag är ledsen att behöva skriva att flera av de framföranden hon gör inte berör särskilt i de här versionerna. Men så känner jag.
Efter mer än 30 år på scenen har hon tillräckligt med starka låtar för att fylla en konsert gott och väl. Ändå väljer hon här att börja med tre ganska anonyma låtar i ett svep. Som tur är så tog sig konserten vartefter och blev bättre och bättre. Fast slutet var lite mystiskt det också. Efter en knapp timme aviserade hon att det var sista låten och bandet går av scenen. Inklappade bjöd hon och musikerna på ytterligare fem låtar på raken. Jag har svårt att riktigt se logiken i detta.
Som de flesta artister som medverkat i tv-programmet ”Så mycket bättre” fick också Louise Hoffsten en nystart förra året. Hon framförde här Albin Lee Meldaus ”Lou Lou” och dessutom sin egen ”My favourite lie” som Meldau gjorde till ”Min favoritvals” i programmet. Båda tillhörde höjdpunkterna i konserten.
Hon radade också upp ett antal av sina mer bemärkta låtar från den långa karriären: ”Only the dead fish follow the stream” (en av det årets bästa Mello-låtar), ”So happy for the blues”, ”Hit me with your lovething”, ”Dancing on your grave”, ”Lovesick”, ”Let the best man win”, ”Looking for Mr God” och ett antal till.
Hon talade flera gånger om sin kärlek till bluesen och det blev en hel del av den varan, inte så sällan med hennes kära munspel i förgrunden. Med sig hade hon dessutom ett högst kompetent band där kanske utmärkte gitarristen Joel Sahlin betydde mycket. En bländande teknik parad med fin känsla gladde ordentligt. Övriga gjorde också hängivet det de skulle. Nästan lite slöseri med talangen när det svänger som mest, Konserthusets stolar är inte bästa stället att känna musiken i kroppen på.
Hon har alltid framhållit sin pappa som inspiration och det tog hon upp nu också. Låten ”Andra sidan Vättern”, hennes metafor för döden, om hans bortgång berörde starkt.
Publiken fyllde Konserthuset till två tredjedelar men helt fullt när det gällde uppskattning. Louise Hoffsten fick två gånger om stående ovationer under konserten. Det var hon absolut värd!
Som förband framförde Vilma Colling tre låtar. Hon kan nog bli något hon också.