Han har verkligen en slags särställning i svenskt kulturliv, den gode Sven-Bertil. Förutom filmkarriären så har han hela tiden verkat i sin far Everts fotspår. Vem som helst skulle ha kunnat drunkna i den floden – det kan många kändisbarn vittna om – med han lyckades i stället göra arvet till sitt eget. Han har ju alltid varit en bättre sångare än fadern och många gånger hör man hellre hans versioner av de många kända sångerna.
Med sig på scenen har han denna gång en hårt arbetande Peter Nordahl vid flygeln. Denne har också gjort arrangemangen och sköter även den inspelade musiken som fyller ut ibland. Hans breda bakgrund, inte minst i jazzen, ger de ibland väl så nötta sångerna ett nytt liv. Det är ett intrikat spel på pianot som oftast tar omvägar och utflykter till huvudspåret. Det blir också en hel del spännande klanger från bakgrundstejperna och inte minst en vibrafon som han spelar på med violinstråke!
Bakom paret på den arkaiskt rensade scenen står en stor skärm där skisser och målningar gjorda av Evert Taube inramar det hela. Vissa av dem imponerar i sin uttrycksfulla enkelhet.
Sven-Bertil Taube är ju en gudabenådad scenmänniska. Även vid 84 års ålder och med sviktande syn och hörsel fyller han upp den med sin blotta närvaro. Han är också en duktig berättare och det finns hur mycket som helst att förtälja om fadern och uppväxten. Ämnena skiftar från historien om hur han får ett getingstick på snoppen, hur Evert naken hamnar på en lika naken häst och till hur fadern blev snudd på besatt av William Shakespeare den allra sista tiden i hans liv. Passande nog blir det allsång i ”Nudistpolkan” därefter.
Det blir något av en ödesmättad stund att umgås med denne nestor och han bjuder bra på sig själv. Visst har han sjungit betydligt bättre i yngre dagar och ibland går det lite långsamt i berättandet, men det kompenseras väl så mycket av den patina och livserfarenhet som tillkommit. Han kan konsten att skapa drama i berättandet och läsningen av några av Shakespeares sonetter i översättning av Evert Taube tillhör höjdpunkterna. ”Han borde få läsa 'Nyårsklockorna'” viskar damerna bakom mig. Absolut!
Jag hoppas få vara med om åtminstone ännu ett framträdande av Sven-Bertil Taube, en Nära-Livet-Upplevelse.