Det är svårt att göra komedi och inte minst revy, inte minst idag. Ensemblen på Oscars ska ha all erkänsla för att de försöker i sin hyllning till teaterns långa historia. Det hela börjar också med att man skämtar om vilka nummer som var tvungna att utgå på grund av de inte var tillräckligt rumsrena. Och det är inte snack om att man måste förhålla sig otroligt fingertoppskänsligt i denna kränkthetens tidsålder. Man lyckas dock hyggligt, fast kanske till priset av att det inte så ofta biter till.
Man har valt den klassiska nummerrevyn där det inte finns någon röd tråd annat än att skrattspegla nutiden. En genomgående duktig ensemble inklusive välspelande orkester och kunnig balett ramar in det hela. Komiker som Robert Gustafsson, Rachel Mohlin, Dan Ekborg (duktig sångare också) och Vanna Rosenberg sätter förstås poängen i sina inslag liksom mångsidige Kim Sulocki. Överraskningen blir mest Sanna Nielsen som förutom att sjunga fantastiskt klarar både skådespelandet och den komiska tajmingen.
Mer än att skrattgranska företeelser blir det ganska snälla ”påhopp” på kändisar (varav några satt i publiken på premiären). Malou von Sivers, Carl Bildt, Lill-Babs, Leif G W Persson och några till får sitt, säkert mest till egen förnöjelse.
Textskrivaren Calle Norlén har varit på gott humör när han jobbade, jag har sett vassare saker av honom dock. Jag har som sagt all förståelse för den svåra balansgången mellan att roa brett och samtidigt ge en ordentlig smäll. Men jag önskar mig att något verkligen ska kännas, att det ska göra skillnad även i en lättsam inramning
Rachel Molin som G W:s syster Birgitta, Robert Gustafssons lokalpolitiker (och som Bildt), Vanja Rosenberg som går vilse i träningsdjungeln och Kim Sulocki som sprittande och sprättande Tennis-Dennis är några av höjdpunkterna. Lägg till en rolig scen där några fruar får ta hand om sina män i barnvagnarna och ett komiskt sångnummer där Alliansens kvinnliga partiledare sjunger schlager.
Inte minst ska sminkörer och påklädare ha en eloge. Det är hisnande snabba byten emellanåt.
Kvar finns dock en känsla av en föreställning gjord på rutin av duktiga proffs som haft för kort tid på sig. Det är synd, för som de säger i avlutningsnumret , vi behöver allt roligt vi kan få i denna på många sätt mörka tid.