Operagala
Börstils kyrka
Söndag 25 oktober
Det ambitiösa program som Operasällskapet Opera på Österbybruk hade inför 2020 reducerades till en föreställning i juli och en till i söndags, nu som ett inslag i Östhammars kulturfestival. Den ägde rum i Börstils kyrka, vars stora kyrkorum trots skärpt coronaläge tillät ett publikt framförande; i gengäld fick man dock en akustik som på grund av efterklangen var något murrig.
Operasällskapet har knutit till sig några stigande stjärnor på operahimlen: sopranerna Alexandra Linde med masterexamen från Manhattan School of Music och Susanna Reuter med examen från Salzburg samt barytonen Mårten Wåhlström, som har en dubbel examen från Kungliga Musikhögskolan (kontrabas och sång). Vid söndagens uppskattade operakonsert framförde dessa tre en rad av operalitteraturens mest omtyckta arior och duetter. Ackompanjemanget bestod av en kvartett ur Österbybruks operaorkester med kvällens presentatör Niklas Tamm i andra violinstämman. Tillsammans lyfte artisterna publikens livsandar upp emot kyrktaket.
Kvartetten inledde glädjefullt med en sats ur Mozarts divertimento i D-Dur. Sedan duggade operapärlorna tätt. Wåhlström inledde med Papagenos fågelfångararia ur Trollflöjten, och hans fylliga röst lät utmärkt i duetterna ”Bei Männern welche Liebe fühlen”, också Trollflöjten (med Reuter) samt ”Pronta son” ur Don Pasquale och ”Crudel! Perchè signora” ur Figaros bröllop (båda med Linde); den sistnämnda duetten var dock rent sceniskt litet stel. Sången till aftonstjärnan ur Tannhäuser blev inte hundraprocentigt lyckad, troligen på grund av den problematiska akustiken. Linde som är en utsökt koloratursångerska presenterade sig med ”Una donna a quindici anni” ur Così fan tutte och sjöng superskönt ”Ouvre ton coeur” ur Bizets Vasco da Gama och Nattens Drottnings aria ur Trollflöjten. Reuters röstläge är närmast mezzosopran och hon har en vacker och kraftig röst. Den kom perfekt till sin rätt i Carmens Habanera men var kanske något överdimensionerad för de finstämt lyriska ”O mio babbino caro” ur Gianni Schicchi och Didos klagan ur Dido och Aeneas.
När vi trodde att konserten var slut uppmanades vi alla att, som en protest mot den efterhängsna pandemin, sjunga med i Fångarnas kör (på italienska (!) men texten fanns dessbättre tryckt på programmets baksida). Så till sist sjöng sångarna en avskedshälsning ur Così fan tutte: "Soave sia il vento" - må en mild vind blåsa!
