Böckerna om LasseMajas detektivbyrĂ„ Ă€r en av senare Ă„rs stora barnboksskrĂ€llar, med skaparen Martin Widmark som den mest utlĂ„nade författaren pĂ„ svenska bibliotek sju Ă„r i rad. Och det Ă€r inte för inte som undertecknad sett spretiga lappar pĂ„ den lokala mataffĂ€ren om âdetektivbyrĂ„erâ som letar upp âplĂ„nböcker och borttappade katterâ. Att lösa mysterier, gĂ€rna som sidekick till lagens lĂ„nga arm, Ă€r nĂ„got som uppenbarligen kittlar bĂ„de fantasi och lĂ€slust hos landets lĂ„gstadiebarn.
HÀr ska de kluriga barndetektiverna Lasse och Maja Àn en gÄng lösa ett mysterium i den fiktiva staden Valleby. Denna gÄng gÀller det konstverk och antikviteter som mystiskt försvinner, samtidigt som en kÀnd auktionsbyrÄ gÀstar staden och den ökÀnda konsttjuven Konstskuggan (Ika Nord) siktas i faggorna.
I âSkuggor över Vallebyâ har man Ă„teranvĂ€nt produktionskonceptet frĂ„n förra LasseMaja-filmen âVon Broms hemlighetâ, det vill sĂ€ga att filma skĂ„despelarna mot en sĂ„ kallad greenscreen som sedan ersĂ€tts med digitalt uppbyggda miljöer. Visst Ă€r hantverket imponerande, och vissa av miljöerna hade definitivt inte lĂ„tit sig Ă„terskapas i verkligheten (i alla fall inte pĂ„ en svensk barnfilmsbudget).
Men tyvÀrr blir resultatet till stor del plastigt och för stiliserat, och bitvis kÀnns det som att anvÀndandet av greenscreen tagit udden av skÄdespeleriet. Henrik Dorsin som mustigt franskbrytande auktionsförrÀttaren Carl-Magnus Granat och Jennie Silfverhjelm som bitska polismÀstaren Gabriella Àr hur som helst tvÄ av filmens större behÄllningar, om man bortser frÄn det bitvis vÀl flÄshurtiga tempot.