Jag har varit kluven till ombyggnationen av Åhlenshuset på Stora torget. Å ena sidan tycker jag att det är väldigt viktigt att städer får utvecklas, och utveckling innebär obönhörligen förändring. Man ska akta sig för att krama ihjäl sina landmärken. Å andra sidan är jag som många andra rätt förtjust i husets en gång så omstridda tårtpappersfasad i betong. Den personifierar liksom begreppet fulsnygg, och dessutom bör alla tider få lämna sina årsringar och fasaden är ju verkligen ett utmärkt exempel på sitt 60-tal.
Mest har min tveksamhet kanske handlat om att jag inte riktigt övertygats av de bilder jag sett på arkitektfirman Tham & Videgårds nya fasad. I den mest förekommande visualiseringen (som bland annat frontar ämnet på Uppsala kommuns hemsida) ser bygget väldigt slätstruket ut. I synnerhet med tanke på att Tham & Videgård står bakom flera sanslöst lyckade till- och ombyggnationer, bland annat Kalmars fantastiska konstmuseum där en mörk träbox vackert och stolt bryter in i den befintliga parkmiljön och blir en på en gång kontrasterande och självklar förlängning av en byggnad från 30-talet.
När jag bläddrar i den sobra ”The operative elements of Architecture ” försvinner emellertid mina tvivel. Boken presenterar, med korta texter, skisser och svartvita, snygga fotografier av Åke E:son Lindman, ett fyrtiotal av Tham & Vidergårds projekt och visar tydligt varför firman blivit en av landets ledande. Sedd bland byråns andra byggnader blir den nya Åhlensfasaden plötsligt självsäker. Huset tror på sin form, och jag börjar tro på huset.