Roman
Miranda July
Alla fyra
Övers. Magdalena Sørensen
Natur & Kultur
Sex som symbol för kvinnlig frigörelse, undergång eller maktmedel har gestaltats tusenfalt sedan Eva och ormen i Bibeln. I modern tid finns filmer som Chantal Akermans "Jeanne Dielman" och "Nymphomaniac" av Lars von Trier som analyserar den kvinnliga orgasmen som bärare av olika feminina krafter. Miranda July sällar sig med romanen "Alla fyra" till författare som Deborah Levy, Sheila Heti och Rachel Cusk; sexualdriften blir här en motor för livet självt och spränger normerna för vad en medelålders kvinna vill ha.
En 45-årig multikonstnär, likt July själv, bestämmer sig för att bila från hemmet i Los Angeles till New York, som ett sätt att ta kontroll över sitt liv och sin kropp som är på väg in i klimakteriet. Egentligen är hennes tillvaro perfekt, utåt sett. Hon är lyckligt gift med hygglige Harris, har ett sött barn, många vänner och kan leva gott på sitt skapande. Ändå rids hon av en inre oro över att ha gått miste om något mycket viktigt – sitt sanna jag; "[J]ag kunde köra och äntligen bli den coola, grundade kvinna jag alltid velat vara. Det här kunde vara vändpunkten i mitt liv." Men resan blir inte så som planerat och ingenting är förutsägbart i denna roman. Efter bara 30 minuters bilfärd genom Kalifornien hamnar hon i en sömnig småstad och tar utan förklaring in på ett sunkigt motell – och stannar!
Medan hon utåt sett låtsas vara i New York skapar hon så bokstavligen ett eget rum för sig själv à la Virginia Woolfiansk Hollywoodfru, i vilket hon i lugn och ro kan nära den djuriska kåtheten som väcks till liv. En inredningsarkitekt anställs och tusentals dollar spenderas på att förvandla rummet till en lyxsvit värdig Le Bristol, med nya tapeter, badrumskakel och en stor säng i vilken otaliga timmar kommer ägnas åt fascinerande och obscena lustar. Det enda som saknas, tänker jag lite sarkastiskt, är ”This smells like my vagina”, ett 75-dollars doftljus från Goop. Jag kommer dock på mig med att genast vilja dela med mig av berättelsen. Den här boken vill vara kollektiv, som det mesta av Miranda Julys verk; fungera som ett slags referens för kvinnor att samlas kring, skratta och samtala om. Jag hade nämligen större nöje att tala om "Alla fyra" än att faktiskt läsa den.