Barnbok
Camilla Läckberg
Pelle Svanslös och svansjakten
Bonnier Carlsen
Titt som tätt dyker det upp krönikor som ondgör sig över barnböckernas ständiga moraliserande. Jag som på nära håll har bevakat utgivningen i över tio år fascineras och undrar alltid vilka böcker skribenterna läst för att komma till den slutsatsen. Är det Elsa Beskows sagor från sent 1800-tal eller kanske Gösta Knutssons tidiga berättelser om Pelle Svanslös från 1940-talet? Vad har de i sådana fall gemensamt med den nutida barnlitteraturen av exempelvis Emma AdBåge och Helena Hedlund?
Vad Pelle Svanslös beträffar har han bytt päls flertalet gånger genom åren då både författare och illustratörer har turats om att berätta om hans och vännernas äventyr, varje gång i en förnyad kostym anpassad till samtiden. Nu har turen kommit till Camilla Läckberg och illustratören Lovisa Lesse – och med dem gör den franske katten Pascal entré i Uppsala. Måns ser ännu en gång sin chans att göra Pelle till åtlöje och föreslår en storslagen svanstävling för att fira nykomlingen. Pascal som säger sig "leva för att göra världen skönare" erbjuds vara domare. Som vi alla nog vet har Pelle bara en stump att vifta med och tror genast att slaget är förlorat. Tur då att Läckberg introducerar Pelles nya vän Fixar-Fanny, som likt Bamses kompis Skalman kan klura ut kreativa lösningar på snåriga problem. När Pelle behöver en svans erbjuder hon genast flera alternativ för att han ska ha en chans att vinna.
De sedelärande dragen från Gösta Knutsson har tonats ned och moderniserats. I situationer där Måns tidigare straffats hårt eller bitit sig själv i svansen nöjer sig Camilla Läckberg med att knäppa honom på nosen och göra honom muttrande missnöjd. Det som kvarstår av ursprungsberättelsen är snällheten hos Pelle, ett mått av godtrogenhet och hans vilja att inkludera snarare än exkludera. Att hjälpas åt och vara snäll visar sig vara ett vinnande koncept även den här gången. Lovisa Lesses illustrationer uppfattas inledningsvis som lite platta men växer i takt med att de får bre ut sig över hela uppslagen. Roligast är Gammel-Majas felhörningar och att gissa sig till vilka egenskaper Pelle får med hjälp av Fixar-Fannys uppfinningsrika svansar.
Och vad har vi då lärt oss om barnlitteraturen? Jo, att den ständigt har örat mot pälsen, eller förlåt rälsen, och förändras långt snabbare än det som skrivs för vuxna. Och Pelle? Ja, han tycks ha minst nio liv men fortsätter vara både snäll och svanslös, precis som det ska vara.