Uppsalaförfattaren Maria Frensborg är aktuell med barn- och ungdomsromanen "Stenöga".
"Stenöga" av Maria Frensborg
Bonnier Carlsen
Jag tillbringar eftermiddagen med Maria Frensborgs nya bok ”Stenöga” och längtar genast ut till skärgården. Harry, familjen och bästisen Claudan (Klådan) sitter på skärgårdsbåten en sensommardag på väg ut till mormors älskade ö Stenöga. Harry har inte berättat för Claudan varför de ska ut just nu men med i packningen finns en ask innehållande mormors aska. En annan sak han ”glömt” berätta är att mamma och morbror Robban inte pratar med varandra på grund av en konflikt för många år sedan. Stämningen är inte är på topp när familjerna möts ute på ön. När kusinen Zeb dessutom knycker sin pappas dyra båt och drar med Harry och Claudan ut på en tur i natten är det bäddat för katastrof.
Frensborg rör sig obehindrat mellan olika genrer och målgrupper i sitt författarskap och visar gång på gång att hon kan ta sig an det mesta. Hur förklarar man annars att hon på knappa 150 sidor under ett dygn lyckas avverka ett stort släktdrama, bearbetning av sorgen efter en älskad mormor samt riskerar livet på sina huvudpersoner under en dramatisk natt. Allt skildras ur Harrys perspektiv och tankar kring hur det ska bli nu när mormor inte längre finns kvar, när han tappat sin stadiga punkt och saknar kompass i livet. Resan går mellan sorg, förtvivlan och ren panik när såväl känslor som hav stormar vilt och Harry desperat försöker få syn på sig själv mitt i allt detta.
Jag är väldigt svag för intertextualitet i böcker och särskilt när andra böcker nämns och i olika stor utsträckning vävs in i berättelsen. Extra roligt blir det när man kan skönja tydliga eller subtila kopplingar böckerna emellan, som en blinkning till den redan införstådde eller som ett inbjudande läsförslag för den som ännu inte läst. I ”Stenöga” spelar Tove Janssons ”Pappan och havet” en väsentlig roll då mormor återkommande högläst den för Harry och hans kusiner under uppväxten. Kanske har den inte starkare koppling än att den likt ”Stenöga” skildrar en familj i kris ute till havs på en isolerad ö. Eller så vill Frensborg förmedla Muminpappans insikt om att det ofta är bättre att acceptera än att försöka kontrollera, och att insikten har något allmängiltigt i sig som i allra högsta grad blir viktigt även för Harrys familj. Oavsett blir jag sugen på att läsa om ”Pappan och havet” och då gärna i skärgården. I min värld är det bästa sortens litteratur, den som väcker lusten att läsa vidare och vidgar läsarens perspektiv