Uppsalaförfattaren Kjell Eriksson fortsätter att använda sig av sydligare breddgrader som fond till sina berättelser. Denna gång är han på en karibisk ö. Huvudpersonen Bo Svensson, 60, har en livskris som gjort honom cynisk och passiv. Men det jäser i folklagren och och revolutionären inom honom vaknar igen. Samtidigt har han blivit förälskad och hans dotter väntas komma på besök inom kort.
Efter tio böcker övergav Uppsalaförfattaren Kjell Eriksson både kommissarie Ann Lindell och Sverige. Efter ett par år i Brasilien och två böcker där kommissarie Santos spelat huvudrollen förflyttade han sig till Spanien med sin förra, utmärkta, bok, ”Att skjuta hästar”, som utspelade sig under spanska inbördeskriget, år 1938.
Det är aldrig något tvivel om var Kjell Eriksson har sina sympatier i sina böcker. Det är den lilla människan som kastas in i händelser de inte kan styra, och som handlar av idealism, även om det kan gå fel ändå förstås.
Bo Svensson är ganska nöjd med att gå en runda på krogen eller sitta på sin veranda och studera grannarna,. Här finns en postkolonial kvarleva i Mr Underwood – som vet allt om att odla kokosnötter och mer än gärna delar med sig av kunskapen – och en stökig familj där våldet lurar under ytan. Omkring sig har han också fått två kringvandrande arbetare som han vartefter förstår är ivriga revolutionärer på uppdrag. Han blir alltmer indragen i det som sker.
Kjell Eriksson är bra på personskildringar. Han är skicklig på att mejsla ut karaktärer som är flerdimensionella och allmängiltiga trots det speciella i situationen. Inte minst är hans kvinnoporträtt mycket bra här, starka människor i tuffa omgivningar som lever och känns angelägna. Krögaren Julia, förälskelsen Barbara och dottern Carla är alla betydligt för det mesta mer kraftfulla än den vacklande ”verandarevolutionären” Svensson själv.
Men han kommer sig.. .
Samtidigt som Kjell Eriksson återigen skickligt återskapar en så främmande och exotisk miljö som en icke namngiven del av Karibien gör han återblickar till sitt hemlands Uppland. Bo Svensson ger i minnesbilder en inblick i det som format honom och Eriksson ger med små penseldrag en hel målning.
Jag ser fortfarande fram emot en elfte bok som utspelar sig helt här i trakten, saknar karaktären Ann Lindell. Men detta är en spännande politisk thriller på vägen dit, och Kjell Eriksson har gett nya perspektiv på andra delar av världen. Det är bra så.