Drama
Titel: Black tea
Visas på: Bio
I rollerna: Nina Mélo, Chang Han, Wu Ke-xi
Regi: Abderrahmane Sissako
Speltid: 110 min
Betyg: 2
Filmskaparen Abderrahmane Sissakos förra långfilm, "Timbuktu", var en av 2010-talets allra bästa. Hans nya film "Black tea" är en besvikelse; en lika frustrerande som förvirrande upplevelse.
Huvudperson är Aya, en ung kvinna som i första scenen dumpar sin trolovade framför vigselförrättaren hemma i Elfenbenskusten. I nästa ögonblick är hon i Kina för att leva ut sin dröm om att fördjupa sig i den ädla tekonsten. Aya inleder en romans med sin chef, pratar flytande mandarin och är tjenis med alla på gatan. När en annan afrikansk kvinna klagar över en påflugen försäljare tillrättavisas hon av Aya som påminner henne om att de inte har någon rätt att klaga
Något skaver här – förutom brist på sensualism är "Black tea" en märkligt inställsam återgivning av en migranterfarenhet i det auktoritära Kina, där (i princip) allt är frid och fröjd.
Själva premissen håller ändå mitt intresse uppe – det är inte varje dag man får inblick i en afrikansk diaspora i Kina. Jag har dessutom förståelse för att Abderrahmane Sissako vill hålla sig inom ramen för det romantiska dramat och jobba med en mjuk framtoning. Men här finns nära på noll friktion. Så mycket potentiellt intressant dynamik går förlorad. Aya fångar olyckligtvis hela filmens anda när hon beskriver teet i sitt hemland: smaklöst och utan välgörande effekt.