En paramilitär organisation, som inte är kopplad till amerikanska regeringen men som har ”liknande intressen”, anlitar en liten grupp kriminella för att få tillbaka ett datorchip. Komponenten kan låta honom koppla upp sig mot världens alla kameror och datorer för att spåra vem som helst inom ett par timmar. Gruppen skyr inga medel i sin jakt. Exempelvis väljer de att förlägga en viktig strid mitt i en storstad för att få slåss på gator de känner väl. Hur många som stryker med spelar ingen roll. Den enda som kan stoppa dem är en brittisk ex-agent.
Nå, gruppen jag beskriver ska vi i själva verket hålla på. I spetsen för den står två bröder spelade av muskelpaketen Vin Diesel och The Rock. Inom loppet av tio minuter hinner båda omfamna och rädda varsin kvinna från en explosion. Inom samma tidsrymd hinner vi också se ett femtiotal skumpande skinkor och tuttar i slowmotion. Men var inte oroliga. Det blir fler explosioner. Och fler rumpor.
Handlingen hämtas delvis från gamla TV-såpor från 1990-talet – en minnesförlust, en ond tvillingbror – och delvis från spel som Grand Theft Auto. Vissa repliker är så förutsägbara att du i princip kan sitta och mima första gången du ser filmen.
Huvudpersonerna överlever flera frontalkrockar och ett fall från en bergskam, och granaterna gör lika mycket personskada som ryssfemmor. Den tragiska ironin är att Paul Walker själv körde ihjäl sig i sin Porsche i dubbla hastighetsbegränsningen. Detta gör inte filmen mindre smaklös. Förhoppningsvis förstår de själva att det är dags för skroten.
Leo Aretakis
kultur@unt.se