Elisabeth Grate Bokförlag fortsätter att beta av Patrick Modianos författarskap. Han är enormt produktiv och det finns mycket kvar att ge ut. Nu utkommer urberättelsen till hans författarskap, ”En stamtavla”, där han berättar om sin egen problematiska uppväxt. Det är en nyckelroman, eller kanske snarare en sorts bikt. Modern levde ett kringflackande liv som skådespelerska medan fadern sysslade med skumraskaffärer under antagna namn. På omslaget till boken syns ett foto på den unge bildsköne författaren med något drömmande sårbart i blicken.
”En stamtavla” gavs ut 2005 och det tog nästan 40 år efter debuten innan Modiano kunde ta sig an den självbiografiska berättelse som bildade fonden till allt han skrivit. Hans författarskap kretsade kring den egna smärtpunkten att vara övergiven och ensam i en hotfull värld. Fadern var jude och modern flamländska och de träffades i Paris under tyska ockupationen av Frankrike. ”En stamtavla” är en drabbande självbiografisk bok på bara 80 sidor.
Modiano beskriver sin mor som en vacker kvinna med kallt hjärta. Han försöker pussla ihop hennes och faderns liv men måste konstatera att de förblir skuggfigurer. Detta blir metoden i hans romaner: att genom minnet lägga ett pussel som aldrig går ut över huvudpersonernas förflutna.
Modianos öde i livet blev att tidigt få klara sig själv. Många av hans romangestalter upplever en liknande situation. Egentligen är Modiano huvudpersonen i alla sina romaner som handlar om ett dunkelt förflutet som format honom; det är myllan eller ”gödselstacken” för hans liv och författarskap. Hans romaner kan ses som en lång självanalys i syfte att bli fri från det förflutnas spöken. Olika aspekter bearbetas och analyseras då om och om igen: moderns känslokyla och bohemiska umgänge, faderns skumma vänner, minnen från internat, försvunna kvarter.
En kväll 1959 på rue Fontaine anade Modiano för första gången Paris mysterier. Han var 14 och började drömma sitt liv. Han blev författare. Paris mysterier integrerades med hans livs mysterier. 1968 kom hans första roman ”Place de L’Étoile” ut om en judisk kollaboratör under andra världskriget; hans far försökte konfiskera den genom att köpa alla exemplar. Modiano började leva sitt eget liv som författare. ”En stamtavla” avslutas med orden: ”Jag hade tagit klivet innan den maskätna landgången gav med sig. Det var dags.”
Den person som till sist vågade gå över den murkna landgången fick 2014 Nobelpriset i litteratur.