För snart 40 år sedan rullade tv-serien ”Pojken med guldbyxorna” på tv. I huvudrollen som den 10-årige Mats fanns Uppsalapojken Harald Hamrell. Han kom senare att bli regissör, och har bland annat gjort flera avsnitt av ”Beck”. I den nya filmatiseringen av Max Lundgrens bok har han ett slags cameoroll som polis.
Fast viktigaste Uppsalakopplingen här är förstås regissören Ella Lemhagen. Efter filmer som ”Tsatsiki, morsan och polisen”, ”Patrik 1,5” och ”Kronjuvelerna” ville hon nu göra en 2010-talsuppdatering av boken för en generation som ser på filmer "Harry Potter", "Twilight" och "Hunger games". Sedan 70-talet har det hänt mycket med de filmer som har en ung målgrupp, de är ofta bra mycket mörkare och våldsammare. Frågan är kansked främst till vilken ålder Lemhagen & Co tänkt sig? Det är lätt att hamna mellan stolarna, och ibland gör man det här tycker jag.
Historien är ju genialisk i sin självklara enkelhet: en dag hittar Mats ett par byxor som han sätter på sig. När han tar handen ur fickan följer en hundralapp med. Och nästa gång också. Och nästa. Snacka om dröm för en ung grabb. Full fart till affären. Och varför slösa sitt inga liv med ett tradigt sommarjobb när man kan hyra andra ungdomar att göra det. ..
Vartefter börjar dock samvetet höja rösten och tillsammans med två vänner beslutar han sig för att skänka pengar till välgörande saker. Och inga småpengar, sedlarna ur fickan har tagit sig till en högre valör. Samtidigt hamnar bankvärlden i kris då stora summor oförklarligt försvinner ur valven.
Men det är inte bara när det gäller pengavärden som Lemhagens tolkning har drabbats av inflation. Berättelsen är mer omfattande och emellanåt är det som en något nedtonad actionfilm, vilken som helst. Det är på gott och ont, dels blir den förstås häftigare för en riktigt ung målgrupp, dels känns det kanske för enkelt på sina ställen. Och frågan är om även de yngre ändå har sett så mycket av den varan att de tycker att detta är för småttigt.
Fast filmen är ofta spännande och det är förstås roligt (eller åtminstone avslöjande) att fantisera om vad man själv hade gjort om man fått sådana spenderbyxor i garderoben. Skådespelandet sitter också oftast bra.
Ella Lemhagen är känd för sitt fina handlag med riktigt unga skådespelare. Inget här tyder på något annat. Lukas Holgersson, Olle Krantz och Lotta Karlge spelar alla övertygande, liksom de vuxna. Inte minst gör Shanti Rooney en fin insats som pappan.