Först och främst var det livligt animerade dirigenten Cathrine Winnes som livade upp konsertsalen med sitt intensiva kroppsspråk och sin livliga mimik. I sin powerdress påminde hon om en målmedveten karriärchef på något större företag, och hon tog verkligen greppet om sin redan väl så jämställda orkester. Inte minst märktes det i avslutande delen där en man med en begåvad syster (Fanny Mendelssohn som i likhet med tidens anda inte fick någon riktig chans med sin musik) fick breda ut sig. Felix Mendelssohns (1809-47) populära fjärde symfoni, "Italienska", gjordes i en kraftfull och rikt dynamisk version där orkestern fick blomma ut ordentligt. Där tog norska Winnes i på dirigentpulten så att hon kunnat tävla med ned sina landskvinnors skidåkande.
Det kunde gälla också kvällens solist, tillika norsk. Unga Guro Kleven Hagen i vårgrön klänning visade med all tydlighet sin fingerfärdighet i första satsen av svenska Amanda Maier-Röntgens (1853-94) "Violinkonsert". Sorgligt nog har de två övriga satserna försvunnit, kvinnliga tonsättares verk har ju inte alltid aktats så väl under historiens gång. Den befintliga satsen "allegro risoluto" gav rejäl mersmak, det här är ett vackert romantiskt och härligt dynamiskt stycke. Måtte man hitta resten av det. Det är hon absolut värd, denna begåvade kompositör (Sveriges första kvinnliga musikdirektör) som liksom Mendelssohn avled alldeles för tidigt, i knappt påbörjade 40-åren.
Guro Kleven Hagen bjöd också på ett finstämt folkmusikaliskt stycke som extranummer.
Det är ju oerhört bra om just "Den internationella kvinnodagen" kan få fler bortglömda och undanknuffade kompositörer att få en postum stund i rampljuset. Amanda Maier-Röntgen har många systrar som väntar på det.
En yngre av dem var amerikanska Marion Bauer (1882-1955) vars "Symfonisk Svit för stråkar" från 1940 framfördes som inledning. Här tog det en liten stund innan orkestern samsat sig ordentligt med det krävande verket men sedan bredde ett mjukdramatisk och vemodigt verk ut sig. Den harmoniska stråkorkesterklangen togs väl till vara av ensemblen. Även detta verk kan man med fördel inlemma i standardrepertoaren, även om det kanske inte satte sig med någon omedelbar verkan i sinnet.
Som helhet ett lyckat program, och jag ser gärna ett gästspel av både Cathrine Winnes & Guro Kleven Hagen även på en icke Kvinnodag.