Drama
Titel: Rörelser
Visas på: Fyrisbiografen, NF Bio Gränby, Filmstaden Luxe
I rollerna: Jakob Öhrman, Jessica Grabowsky, Alma Pöysti
Regi: Jon Blåhed
Speltid: 108 min
Betyg: 4
Korpelarörelsen var en väckelserörelse som var del av laestadianerna i Tornedalen. De fick en ny ledning under 1930-talet och bröt sig loss för att tolka Guds ord på okonventionella sätt. I "Rörelser" – baserad på Bengt Pohjanens historiska roman "Dagning; röd!" (1988) – följer vi en liten församling där den djupt troende Teodor (Jakob Öhrman) plötsligt påstår att han kan tala med Gud. Inte nog med det, "den sista dagen" är enligt Teodor på väg, och en ark gjord av silver kommer att hämta de utvalda som gjort sig förtjänta av paradiset.
Regissören Jon Blåhed som själv kommer från Tornedalen har fångat den historiska perioden på felfritt sätt, där allt från kostym till scenografi och natur är autentiskt. Filmen är dessutom den första någonsin där alla talar meänkieli. Det är ett imponerande hantverk från hela filmteamet, och Blåhed använder sin målarduk för att visa hur förtrycket mot minoritetsfolket i Tornedalen utgjorde en grogrund för deras sekteristiska övertygelser. Allra tydligast då "forskare" från Rasbiologiska institutet i Uppsala dyker upp för att mäta barns skallar. Teodor avbryter och hänvisar till att väckelserörelsen inte behöver lyda under sådana regler. Hans fru Rakel (Jessica Grabowsky) ser sekten som en tillfällig räddning men blir alltmer skeptisk till församlingen ju hårdare de blir hjärntvättade av hennes man.
När arken aldrig dyker upp slutar inte Korpelarörelsen att tro. I stället går Teodor fullt ut Charles Manson och förklarar att herren vill att han ska ha sex med alla unga kvinnor i församlingen. Eller "gå och äta" som han kallar det då han tar med dem hem. Jakob Öhrman i rollen som Teodor gör en imponerande nedstigning mot mörkret steg för steg, men den mäktigaste prestationen gör Jessica Grabowsky som Rakel. Det krävs en särskild förmåga för att förmedla djupt tvivel och samtidigt upprätthålla en fasad av total religiös övertygelse.
Att allt sker under upptakten till andra världskriget skapar ytterligare en dimension av rädsla som gör sektmedlemmarna mänskliga trots sitt religiösa fnatt. När den allra djupaste tragedin inträffar och Teodor ställs till svars framstår hans halvt förljugna svar ändå som delvis sant, att han velat befria Tornedalen efter så många år av förtryck. Även om han kanske mest ville befria sig själv.