Nej dĂ„, att sitta pĂ„ stol 11 i Svenska akademien har pĂ„ inget vis hĂ€mmat Klas Ăstergrens produktivitet. Ett Ă„r efter intrĂ€det â 2015 â kom thrillern âTwistâ och nu Ă€r han hĂ€r igen, denna gĂ„ng med en roman om unga mĂ€nniskor under det som var hippierörelsens, Beatles och framförallt Vietnamkrigets Ă„r. âAllt nu!â har nĂ„gon klottrat pĂ„ en av vĂ€ggarna till den skola dĂ€r jagberĂ€ttaren Kenneth Johansson gĂ„r och till skillnad frĂ„n annat klotter fĂ„r det budskapet bli kvar. Kenneth har vuxit upp i ett arbetarkvarter dĂ€r skötsamma och oskötsamma bor om varandra. Till de skötsamma hör hans mamma som Ă€r ensamförsörjande sömmerska, specialiserad pĂ„ att göra om plagg för kroppar som inte passar i vanlig konfektion â som till exempel herr Sandins. Herr Sandin â som blivit nĂ„got av en vĂ€n i familjen - Ă€r kortvĂ€xt och har ett företag för engĂ„ngsartiklar. Till de oskötsamma hör grannarna, kamraten HĂ„kans förĂ€ldrar som bĂ„da super och sedan pucklar pĂ„ varandra pĂ„ kvĂ€llarna sĂ„ högljutt och aggressivt att de överdövar musiken hemma hos Kenneth och hans mamma. PĂ„ morgnarna fĂ„r Kenneth sĂ€llskap till skolan av HĂ„kan â en tystlĂ„ten gosse med förlorarleende.
Allt förÀndras emellertid den dag en ny, helt annorlunda elev dyker upp i klassen, den smÄtt gÄtfulle Dan Schoultze med de fina, hala skorna, den vuxna klÀdstilen och den lÀtta engelska brytningen. Han hÄller sig lite för sig sjÀlv, han har en integritet som gör att mobbarna inte ger sig pÄ honom, han har sett mer av vÀrlden Àn andra, han har varit i USA och i Saigon, han Àr vÀl insatt i buddhism och under hans inflytande verkar hela klassen mogna. SÄ smÄningom blir Kenneth vÀn med honom och fÄr komma ut till det stora hus dÀr han och hans syster bor pÄ tumanhand strax intill en sumakskog. Inne i den finns det en riklig marijuanaplantering och mitt i den har syskonen byggt sig ett ashram dÀr man ska kunna meditera sig fram till inre balans.
Men romanen blir ingalunda nĂ„gon idyll för Vietnamkriget â som det visar sig att Dan Ă€r pĂ„ flykt ifrĂ„n â trĂ€nger sig pĂ„ i form av Kendall, en amerikansk desertör som syskonen blir tvungna att gömma och som av antikrigsrörelsen omsvĂ€rmas och uppvaktas med hamburgare, Coca Cola och Lucky Strikes Han Ă€r traumatiserad av att ha deltagit i kommenderingar för att utplĂ„na Viet Cong, uppdrag som var skrĂ€ckfyllda dĂ€rför att fienden kunde överrumpla en i de skenbart mest fridfulla miljöer. De kunde plötsligt storma fram i full stridsberedskap eller sĂ„ kunde det finnas sprĂ€ngladdningar, sinnrikt konstruerade fallgropar, fĂ€llor med giftormar eller vassa spjut med hullingar. Eftersom det enda sĂ€kra var osĂ€kerheten kunde anspĂ€nningen utlösas i vansinnesdĂ„d mot civila, mĂ€n, kvinnor och barn och Ă€ven om han i huset intill sumakskogen mestadels Ă€r loj, ja, nĂ€stan apatisk lurar desperationen strax under ytan. Just den hĂ€r trĂ„den i berĂ€ttelsen kĂ€nns dagsaktuell sĂ„tillvida att den fĂ„r en att börja reflektera kring likheter och skillnader mellan en Kendalls öde och dagens flyktingars.
Desperation finns det hos mÄnga av romanpersonerna. NÀr HÄkans pappa omkommit blir det hans tur att brÄka med mamman - Ànda tills han supit ihjÀl sig. Dan, som gjort sig kÀnd som ett under av behÀrskning, reagerar plötsligt mot alla förvÀntningar. Kenneth sjÀlv stÄr och skriker rakt ut men i en lagerkÀllare dÀr ingen hör. Men det finns ocksÄ drömmar, de flesta vingklippta: Kenneths mamma Àlskar Karin Boyes dikter men har ingen att dela sin kÀrlek med och HÄkan har varit en benÄdad sÄngare men förstörde rösten genom att sniffa thinner.
Men romanens verkliga styrka ligger i den lĂ„gmĂ€lda berĂ€ttarrösten som iakttar, registrerar, undersöker allt som möter honom â nĂ„n gĂ„ng i lĂ€tt nostalgisk eller vemodig ton, för detta Ă€r trots allt en historia som berĂ€ttas i efterhand. Han karakteriserar sig sjĂ€lv genom att tala om hur han tenderar att upptĂ€cka undertoner i samtal med andra, att vara âalltför benĂ€gen att tolka och ibland ocksĂ„ riskera att vantolka sĂ„dant som kanske inte betydde nĂ„got alls, blickar, sĂ€tt att stĂ„ och gĂ„, i stort sett alla obetydliga och ibland för all del mĂ€rkvĂ€rdiga beteenden som mĂ€nniskor gör sig skyldiga till.â Och sĂ„ frĂ„gar han sig âom det var ett uttryck för nĂ„gon sorts tro, att tillskriva mĂ€nniskor mer omfattande avsikter Ă€n de verkligen hade, eller om det bara var nĂ„got man gjorde i fruktan för att bli tvungen att se och erkĂ€nna en förtvivlad tomhet.â Det kan lĂ„ta pessimistiskt men litterĂ€rt ger det utdelning: att romanens personer förblir sĂ„ levande beror pĂ„ att berĂ€ttaren aldrig blir fĂ€rdig med dem.