Teater
Bortbytingen
I rollerna: Madeléne Evertsson, Jesper Feldt, Joel Schmidt, Malin Tengvard, Monica Tyllgren.
Regi och dramatisering: Jonas Ăsterberg Nilsson.
TeatertÀltet i Gottsunda/Uppsala stadsteater
PremiÀr 27 juli
PÄ en Àng, nÀra den nybyggda Gottsundaskolan, stÄr ett cirkustÀlt i vitt och rött. Det Àr spelplatsen för en timslÄng familjeförestÀllning om tvÄ barn som byter liv och sammanhang med varandra.
Ett bondepar tappar sin ljushyllta bebis vid en olycka. IstĂ€llet finner de en âbortbytingâ med vassa tĂ€nder och svans. SĂ„ börjar en allegorisk saga om ett barn som har svĂ„rt att anpassa sig till mĂ€nniskornas vĂ€rld och blir syndabock för allt ont som hĂ€nder pĂ„ bondgĂ„rden.
BerĂ€ttelsen Ă€r hĂ€mtad frĂ„n Selma Lagerlöfs samling âTroll och mĂ€nniskorâ, sagor med inspiration frĂ„n svenska sĂ€gner och folktro. Den gavs ut 1915, mitt under första vĂ€rldskriget.
Ytterst handlar den om bondmorans civilkurage i en fördömande omgivning och barnets rÀtt att bli vÀl behandlat av vuxna, oavsett hur det ser ut eller vilka fÀrdigheter de har eller saknar.
TĂ€ltet har en upphöjd fyrkantig âmanegeâ med publik pĂ„ tre sidor. En lucka i golvet fĂ„r bli bĂ„de trollmammans gömstĂ€lle och vagga för bortbytingen. Munterheten vĂ€cks hos barnpubliken nĂ€r trollbebisen rapar ljudligt nere i hĂ„let efter att ha glufsat i sig en rĂ„tta.
Annars Àr det en mer allvarlig och suggestiv stÀmning som rÄder. Kostymerna Àr stramt svarta av 1800-talssnitt och nedanför knÀbyxorna Àr strumporna hemstickade. Bondmoran har röda bollar i hÄrbanden, som pÄ en daladrÀkt. Enkla grÄ tygremsor fÄr bli till trollskog i en annars fattig scenbild, dÀr fantasin fÄr fylla i.
Inspelad fiolmusik i folkton ger rytm och melodi till förestÀllningen, som ter sig inspirerad av vÀrmlÀndska VÀstanÄ teaters musikaliska Selma LagerlöfförestÀllningar. Samma svepande polskor finns Àven hÀr i skÄdespelarnas rörelser.
För sjuÄringen i mitt sÀllskap var förestÀllningen fÀngslande frÄn början till slut. Allt var bra, tycker hon. Vi Àr dock eniga om att det var svÄrt att uppfatta texten i ett par av sÄngerna. Förmodligen en ljudteknikfrÄga. Men skÄdespelarnas stundom rytmiska berÀttande Àr dessbÀttre glasklart.
I Jonas Ăsterberg Nilssons bearbetning blir nobelpristagarens folkloristiska berĂ€ttelse till en tydlig appell för empati, försoning och fred. Just en sĂ„dan scensaga som man kan lĂ€ngta efter i dessa tider av konflikter och ofĂ€rd.