Konsert
ThÄström
Fyrishov
Torsdag 30 januari
Betyg: 4
Under kvĂ€llens andra extranummer hĂ€nder det. Den Ă€ldre mannen i Ebba Grön-t-shirt har stĂ„tt och tryckt lĂ€ngst bak i idrottshallen hela konserten, men rusar plötsligt in i publikhavet. Han Ă€r inte ensam. Runt omkring höjs mobilkameror, skĂ€ggiga mĂ€n med vĂ„ta ögon kramar om varandra. LĂ„ten âFlyktsodaâ har precis dragit igĂ„ng.
Visst gĂ„r det att göra sig lustig över att en suparvisa frĂ„n 1982 kan orsaka sĂ„dana kĂ€nslostormar. Men sĂ„ Ă€r det ocksĂ„ första gĂ„ngen lĂ„ten luftas live pĂ„ snart 40 Ă„r. AvstĂ„ndet mellan ThĂ„ström och hans punkförflutna har med Ă„ren blivit större, nĂ„got som blev extra tydligt pĂ„ senaste albumet âSomliga av ossâ. PĂ„ skiva tycks 67-Ă„ringen numera vilja röra sig mer mot det avskalade och bort frĂ„n det explosiva.
Just dĂ€rför Ă€r det svĂ„rt att veta vad man ska förvĂ€nta sig av turnĂ©premiĂ€ren i Uppsala. Svaret kommer lyckligtvis snabbt. NĂ€r ThĂ„ström redan som andra lĂ„t river av en blytung âBevĂ€pna dig med vingarâ, följt av lika hĂ„rda âKörkarlenâ, stĂ„r det tydligt att kvĂ€llen ska bli allt annat Ă€n lĂ„gmĂ€ld.
IklÀdd svart hatt och med hypnotiserande ryckiga danssteg tycks det vara en artist pÄ gott humör. Det Àr en tydlig entertainer med gÄvan att aldrig upplevas som koreograferad, alltid sammansmÀlt med musiken. En slags HÄkan Hellström för vuxna.
Visst finns dĂ€r stillsamma stunder. âStora lĂ„nga gatanâ blir i sammanhanget ett litet sömnpiller som aldrig tycks ta slut. Desto bĂ€ttre fungerar den nya lĂ„ten âDet bĂ€sta av alltâ med sitt molande pianoklink, som blir ett av kvĂ€llens finare ögonblick.
Roligast tycks dock alla ha nĂ€r ThĂ„ström fĂ„r intrĂ€da rollen som galen rockfarbror pĂ„ riktigt. Som nĂ€r han ömsom spelar munspel, ömsom morrar i introt till âIngen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierceâ. Eller nĂ€r han fullstĂ€ndigt tappar det i âOld Point Barâ, en smutsigt industriell synthsmocka som kör över publiken med sin pumpande bas och skrikande sĂ„ng.
Tidigare nĂ€mnda âFlyktsodaâ blir kvĂ€llens enda Ebba Grön-lĂ„t. Det Ă€r betydligt fler Ă€n vanligt. Som rockstjĂ€rna stĂ„r ThĂ„ström sedan lĂ€nge pĂ„ helt egna ben, och det Ă€r gott sĂ„. NĂ€r han avslutar med en sĂ€rskilt suggestiv version av âAlla vill till himlenâ, badandes i rött ljus, kan inte ens de mest hĂ„rdföra 70-talspunkarna vara besvikna. Det Ă€r en uppvisning i rock av absoluta toppklass.