Att det är tre sinsemellan mycket olika artister som står på Uppsala konsert & kongress stora scen på onsdagskvällen råder det ingen tvekan om. Det räcker med att titta i deras kalendrar för inledningen av 2018. Stjärnan Peter Jöback, som ersätter för aftonen upptagna Molly Sandén, ska till Broadway och ännu en gång spela huvudrollen i Andrew Lloyd Webbers jubilerande musikal "Fantomen på operan". Outsidern Thomas Di Leva gör en David Bowie-show på Hamburger börs i Stockholm medan David Lindgren åter ska leda Melodifestivalen.
Och det är i egenskap av sammanhållande länk som David Lindgren bäst kommer till sin rätt i den drygt två och en halv timme (inklusive paus) långa Christmas Night. Skellefteåsonen Lindgren är en hyvens kille som skämtar med publiken och gör korta intervjuer med Di Leva och Jöback i de stora skinnfåtöljer som dominerar scenen före paus. Storögt lyssnar han till musikalstjärnan Jöback som berättar om "Fantom-sms:et" från Andrew Lloyd Webber tidigare i höstas. Av Di Leva får Lindgren veta att karln trots allt firar jul som de flesta av oss.
Men när det ska sjungas står David Lindgren sig slätt i jämförelse med stjärnan och outsidern. Det beror inte på inkompetens utan snarare på att han saknar en egen profil som artist. Undantaget är "Jul, jul, strålande jul" som Lindgren och Jöback framför i en avskalad duett. Mycket finstämt och vackert.
Peter Jöback briljerar på egen hand i bland annat Leonard Cohens "Halleluja" med svensk text (Decembernatt). Jöbacks röst kan på skivinspelningar ibland låta lite gäll och pressad, men den här kvällen i Uppsala låter det fantastiskt bra mest hela tiden kanske just för att låter axla sjunka ned och inte tar i från tårna.
Thomas Di Leva gör två av sina kanske mest kända låtar, "Vem ska jag tro på" och "Vi har bara varandra", som verkligen får i gång publiken. Han ger också en försmak av sin kommande Bowie-föreställning i "Life on Mars", en version som är en karbonkopia av originalet. Kompetent men oväntat opersonligt för att komma från särlingen Di Levas strupe.
I slutnumret "The winner takes it all" (Abba) tvingas hela trion att pressa sina röster ordentligt för att nå alla toner. Pampigt men kanske inte rakt igenom njutbart. Sångare och kompmusiker får blomkvastar och lämnar scenen sjungande Triads "Tänd ett ljus" a cappella tillsammans med publiken. Det är för övrigt andra gången den blankslitna låten sjungs för kvällen. Men det övertrampet bortser man gärna från en trevlig kväll som denna.