Ett möte pÄ en jazzklubb i Stockholm mellan sÄngerskan Lisa Nilsson och jazzgitarristen Erik Söderlind ledde till först ett skivsamarbete och nu under hösten till en turné. PÄ torsdagskvÀllen var det Katalins tur att stÄ vÀrd.
âDet kommer att bli jazz pĂ„ olika sprĂ„kâ utlovade Lisa Nilsson nĂ€r spelningen började. Och sĂ„ blev det. PĂ„ repertoaren fanns sĂ„vĂ€l svenska och franska lĂ„tar som brasilianska och amerikanska sĂ„nger.
Nilsson och Söderlind har sĂ€llskap pĂ„ turnĂ©n av kontrabasisten Niklas Fernqvist och trummisen Chris Montgomery, tvĂ„ synnerligen skickliga musiker. Kvartetten pĂ„ scen kĂ€ndes mycket samspelta och soloinsatserna fick vĂ€lförtjĂ€nta applĂ„der. Vare sig de tog sin an smakprov frĂ„n Söderlinds aktuella skiva In the moment eller klassiker som âMoon riverâ spelade de med smakfullhet och Ă„terhĂ„llsamhet. PĂ„ en del andra jazzkonserter kan soloinsatser ibland kĂ€nnas som bĂ„de pliktskyldiga och obligatoriska sjĂ€lvĂ€ndamĂ„l, nĂ„got som görs enbart för att framhĂ€va teknisk spelskicklighet. HĂ€r blev musikernas solon organiska och naturliga delar av lĂ„tarna, aldrig för lĂ„nga eller för mĂ„nga och hela tiden med fingertoppskĂ€nsla för melodierna.
Nilsson bjöd ocksĂ„ pĂ„ strĂ„lande sĂ„nginsatser. Tiden som en av landets mest framgĂ„ngsrika popstjĂ€rnor kĂ€nns musikaliskt avlĂ€gsen. Hemtamt rör hon sig mellan jazzlĂ„tarna frĂ„n olika epoker och vĂ€rldsdelar. Det mĂ€rks tydligt att hon trivs i rollen som jazzsĂ„ngerska. BĂ„de âVarje gĂ„ng jag ser digâ och âHimlen runt hörnetâ serverades i jazztappning denna kvĂ€ll. Befriade frĂ„n det tidiga 90-talets produktionsideal som mĂ€rks i originalversionerna blev det som att höra helt nya lĂ„tar.
Rent visuellt var spelningen inte sÄ hÀndelsefull. Nilsson och musikerna var alla klÀdda i mörka, diskreta klÀder och rörde sig inte sÀrskilt mycket pÄ scen. Ett svart skynke utgjorde dekoren och scenbelysningen skiftade diskret mellan cyanblÄtt och en varm röd nyans. Det mÄ tyckas ha varit en smula futtigt, men ÀndÄ bidrog det modesta visuella intrycket till att skapa passande stÀmning till lÄtarna.
I jazzbaren i rummet intill spelade under kvÀllen Uffe Johansson Werre Air Force. Lagom till Nilssons och Söderlinds extranummer anslöt den gruppens saxofonist Klas Lindqvist och Johansson Werre sjÀlv pÄ trombon. Konsertens final blev som en uppsluppen jamsession. Det blev en energikick för alla pÄ scen och en hÀrlig final pÄ en mycket trivsam jazzkvÀll.