Det var en lite oväntad konstellation som slog sig ihop om Christmas Night. Magnus Carlsson, som just släppt sitt femte album med jullåtar, och Jessica Andersson kändes ganska klockrena, men Pernilla Andersson var mer oväntat, trots hennes tidigare medverkan i till exempel melodifestivalen. Tillsammans fick trion hur som helst ihop en bra scenkemi och kompletterade varandra bra. Det blev en hel del skämtande och gnabbande, högt som lågt
Det var ett imponerande scenbygge som förändrades distinkt efter pausen – vilket också förklarade det onödigt långa uppehållet mitt i. Före inbjöds publiken till ett mysigt vardagsrum med soffa och diskret belysning och tilltalet var nära och varmt. Efter blev det snudd på Las Vegas, låt vara modell mindre, då kolsyrerök, storslagna arrangemang, strålkastare och smäktande sång smakade mer Hollywood än Tomteboda. Ett antal klädbyten som slutade i full gala bidrog till intrycket.
En extra eloge till kvintetten musiker som med spelskicklighet och exakta arrangemang kunde låta så stort när det behövdes, och intimt när det skulle vara så.
I centrum stod dock förstås den vokalt mästerliga trion. Både Jessica Andersson och Magnus Carlsson har ju sådana där självklara röster som kan sjunga vad som helst och det låter bra. Möjligen kan man ibland önska lite mer lort under naglarna i framförandet, deras meloditradition kan vara aning hämmande ibland. Den varan tillförde dock Pernilla Andersson, som med härlig bluesskrovlig inlevelse levererade versioner av bland annat annars slitna ”Driving home for Christmas”. Hon var också den som var mest personlig på scenen med anekdoter från sin uppväxt. Och hennes kärlek till ”Karl Bertil Jonssons jul” märktes tydligt, en hyllning till den och Tage Danielsson är aldrig fel.
I mycket var det den amerikanska jultraditionen som bildade basen och det bjöds på många fina stunder när de kända låtarna gjordes. Mest berörde ändå den storslagna ”O Holy night” och Ted Ströms moderna klassiker ”En vintersaga”.
På minussidan stod ett på några ställen krystat scensnack, en anings för lång konsert som vunnit på att man tagit bort ett par låtar och att man i vissa stunder kunde känna ett vingslag av Mammondyrkan. Men vem bryr sig, Christmas Night var en trevlig tillställning som gav julstämning där de medverkande bjöd mycket på sig själva. Som Julen ska vara.