Christian Gabel Àr mannen bakom musikprojektet 1900 som upptrÀdde i UKK pÄ lördagskvÀllen.
Konsert
1900 â En audiovisuell konsert: Kontragarde
Uppsala konsert & kongress
Lördag 8 februari
Betyg: 5 av 5
Vid första anblick framstĂ„r den musikaliska mĂ„ngsysslaren Christian Gabel som en vĂ€lfungerande anomali i den underbart dysfunktionella kultorkester vi kallar Bob hund. Men bakom den till synes stĂ€dade fasaden döljer sig en allt annat Ă€n ânormalâ musikerhjĂ€rna.
I sitt soloprojekt 1900 berĂ€ttar han historien om förra seklet genom enigmatiska ljudkollage â en hypnotisk klangvĂ€rld som inte har nĂ„gon uppenbar motsvarighet. Gabel har trampat upp en helt egen instrumental stig inom sin minst sagt smala subgenre.
Redan nÀr jag slÄr mig ner i min stol inser jag att konserten kommer att bli nÄgot alldeles sÀrskilt. I scenens förgrund hÀnger en transparent trÀram genom vilken publiken kan skymta musikerna, samtidigt som svartvita videoprojektioner visas bÄde framför och bakom bandet. Ett fullÀndat audiovisuellt koncept.
Tidsresan inleds med âDe magnetiska slagfĂ€ltenâ, ett nedslag i efterkrigstidens oursĂ€ktande konstnĂ€rsrörelser. Aktuella albumet âKONTRAGARDEâ har en tematik som utforskar tidstypiska avantgardistiska uttryck. Yviga samplingar, melankoliska pianoklanger, jazziga slagverk, charmiga visslingar och förförande strĂ„kar gifter sig perfekt genom hela konserten med flimrande arkivbilder pĂ„ bl.a. kraschande zeppelinare, Klaus Kinski, euforiska folkmassor, Picasso och konstsimmare.
"Ett fullÀndat audiovisuellt koncept", skriver PÀr Brolin de svartvita videoprojektioner som visas bÄde framför och bakom bandet.
âDet hĂ€r albumet kom till under en tid nĂ€r det kĂ€nts som vi befinner oss i en Ă„tergĂ„ng till nĂ„gra av de mest förruttnade delarna av 1900-taletâ, sĂ„ har Gabel sjĂ€lv beskrivit sitt senaste alster. En iakttagelse som blir extra pĂ„taglig under det gripande numret âDen modernitet som aldrig komâ, som flankeras av bilder frĂ„n ett sönderbombat Gaza och hĂ„rresande kĂ€rnvapentester.
PĂ„ ett antal lĂ„tar fĂ„r bandet förstĂ€rkning av ThĂ„ströms gamla vapendragare och gitarrist Pelle Ossler. GĂ€stspel som lĂ€mnar de minimalistiska melodierna och ger ljudbilden variation och rymd, som ibland drar Ă„t krautrockens monotona rytmik. Sagolikt vackra âEn gĂ„ng Ă€gde vi hela jordenâ tillhör en sĂ„dan minnesvĂ€rd passage, dĂ€r Ossler med hjĂ€lp av strĂ„k framkallar ljuvliga toner frĂ„n sin röda elgitarr.
I konsertens tydliga narrativ framstĂ„r âDen minsta av segrarâ nĂ€stan som det mest aparta inslaget. Men en glimrande version av Gabels mest Ă€lskade (och nynnade) melodi gör att man snabbt glömmer sĂ„dana detaljer.