Violinisten Alva Holm fick hela UKK att hålla andan.
Konsert
Uppsala Kammarorkester
Dirigent: František Macek
Solist: Alva Holm, violin
UKK, torsdag 15 maj
Betyg: 5 av 5
Temat för kvällens konsert är stjärnviolinister och Alva Holm, 25, står i centrum. Och som hon glänser.
För ett nästan fullsatt UKK ger Polstjärneprisvinnaren en imponerande tolkning av Amanda Maier-Röntgens violinkonsert. De tekniska utmaningarna sköter Holm med finess och hon spelar med klangfärger och driv som fängslar.
Stjärnviolinisterna gäller inte bara nutida utan de historiska. Under kvällen framförs musik av bland Grażyna Bacewicz, Amanda Maier-Röntgen och Johan Svendsen, förutom att vara tonsättare var alla framstående violinister. I Svendsens "Romans" tar Alva Holm publiken i handen, genom fraserna och släpper inte taget förrän i den glimrande sluttonen.
Sen kommer de extranummer alla väntat på. I en solosonat av Bach fängslar Alva Holm publiken med sin tolkning, det känns som att hela UKK håller andan. I de känsliga partierna där det annars så olägligt ofta kommer hostningar och harklingar, är publiken helt förtrollad. Vill inte missa en enda ton. Efteråt dras en kollektiv utandning och ett hav av applåder sköljer över UKK. Absolut en av kvällens höjdpunkter.
Uppsala Kammarorkesters säsongsfinal avslutas på topp med Dvořáks pampiga åttonde symfoni.
Symfonin ska tjeckiske Antonín Dvořák ha skrivit vid sitt landställe i södra Böhmen. Verket är en hyllning till naturen och den landsbygd han kom ifrån. Inspiration kom från promenader på hedarna. Dvořák var nämligen son till en slaktare, och enligt tradition skulle han gått samma väg, vilket publiken ikväll kan vara tacksamma för att han inte gjorde.
Det folkmusikinspirerade, glädjefyllda verket nästan svämmar över av tematiska idéer, och tjeckiske dirigent František Macek tar vara på alla på ett övertygande sätt. Extra färgstarkt är det inledande temat i första satsen, tack vare cellostämman. Därefter gör flöjtsolot, briljant utfört av Kristina Eriksson Möller, entré och gestaltar ett fågelkvitter.
Musikerna tycktes själva njuta av konserten.
Det är just under symfonin som dirigent František Macek helt blommar ut. Det märks att han får dirigera sin landsman Antonín Dvořáks musik. Det är storytelling i dess finaste form. Dirigenten tar med oss på en imaginär skogspromenad och om jag blundar kan jag se hedarna och skogsgläntorna framför mig.
Det är en fröjd att se Uppsala Kammarorkester spela. Varenda musiker njuter och för varje stycke undrar jag om det är möjligt att de kan höja sig ännu mer, och ja, det kan de. I den energiska finalsatsen ger de allt.
Jag cyklar hem i ett grönskande Uppsala och tonerna från första satsen ur Dvořáks åttonde symfoni följer med mig. I fågelkvittret tycker jag mig höra ett bekant flöjttema.