Biografi
Fredrik Sjöberg
Bruno Liljefors
Albert Bonniers förlag
Först och främst ska det sägas: det här är en mycket rolig läsning. Lustfylld, lärorik och inkännande. Fredrik Sjöberg är en mästare på att behålla kontrollen över sitt ämne, samtidigt som han ger sig ut på långa och irrande stickspår i berättandet. Sjöberg är biolog, men har ofta skrivit om konst och konstnärer; hans huvudspår är människor som håller på. Vad man sedan håller på med verkar inte vara det väsentliga: forskning, konst, aktivism. Och Bruno Liljefors passar in perfekt som objekt för Sjöbergs egen forskariver, nyfikenhet och skrivlust.
Bruno Liljefors föddes och dog i Uppsala och han var hela sitt liv starkt bunden till Upplands natur: till skärgården, till Roslagsskogarna; till Hågadalen och Svartbäcken. En miljö som sällan brukar uppfattas som särskilt storslagen – Sjöberg skriver med sin typiskt sjöbergskt torra humor att just Upplands flacka och karaktärslösa landskap är orsaken till att Liljefors inte blev en storvulen landskapsmålare.
Sjöberg berättar Bruno Liljefors historia starkt kronologiskt, vi möter pojken Bruno under uppväxten på Svartbäcksgatan i Uppsala, vid prärien mot Vaksala där Fyrisån och Svartbäcken var Mississippis delta. En vildmark med enkelbeckasiner och gulärlor bland enbuskarna. Pojken läser indianböcker och samlar fågelägg, jagar med fällor och skjuter ekorrar med slangbella. Har kul. Sjöberg lyfter fram bilder från Liljefors hela produktion för att fånga de miljöer pojken Liljefors levde i. Han visar en av Bruno Liljefors tidigaste bilder, "Jaguarjägarna", och passar även på att reda ut missförståndet med bildens titel.
Sjöberg låter oss följa Liljefors irrande och ryckiga bildningsresa; hans idrottsliga prestationer och konstnärliga försök; hans möten med äldre jägare och Uppsalaprofiler och en vidsträckt släkt på olika håll i Uppland. Hans möten med de systrar som kom att bli hans hustrur. Först den ena, sedan den andra. Vi får följa Liljefors genom de tidiga framgångarna; tragedier och skandaler, bullriga jaktutflykter med dåtidens kulturkraftkarlar. Vi möter den oro som hela tiden verkar följa Bruno Liljefors; en längtan efter att slå rot och samtidigt – ständigt hetsa vidare. En otålig energi.
Kort sagt: Sjöberg har skrivit en härlig, rolig och varm bok som gör människa av en av Sveriges mest kända konstnärer. Rävarna på Liljefors dukar får sällskap av räven bakom Fredrik Sjöbergs öra.